Tala sant om svensk kristenhet

I mitt yrke får jag ofta möjlighet att träffa kristna som är engagerade på olika nivåer i kristenheten – allt från samfundsledare som gör stora och viktiga strukturförändringar till gräsrötter som kokar det älskade kyrkkaffet. Det som så ofta slår mig är deras kärlek till sitt sammanhang, kärlek som uttrycks på ett av de vackraste sätten: i överlåtelse till en uppgift som på olika sätt bidrar till församlingen.

Om man enbart bedömer svensk kristenhets tillstånd utifrån kommentarsfälten i sociala medier, eller braskande rubriker i kvällspressen, kan det nog finnas en risk till alltför dyster diagnos. Tittar man i stället på epa-träffarna för byns unga, evangelisationssatsningarna för att nå ut med budskapet om Jesus, dagträffarna för att ge ensamma möjlighet till gemenskap och livsmod, övningarna för kyrkans sångare och musiker till välsignelse för församlingen (för att bara nämna några) – ja då ser det väldigt annorlunda ut.

Vi får inte, mitt bland allt viktigt som måste sägas om utmaningar, svårigheter och felaktigheter som begåtts, glömma det som också är sant och verklighet. Kristna bidrar varje dag till tusentals av tillfällen att sprida Jesu kärlek till medmänniskor genom sitt engagemang för hela samhället och dess individer.

Debattera det som behövs, kritisera det du måste, men lyft varandra än mer. Nästa gång du träffar en av alla dessa engagerade: säg tack – till dem och till Gud.

[ Frida Park: Att riva ned fördomarna mot kristen tro är en central uppgift ]