Det vore ju lätt att förfasa sig över att föräldrar i Sverige i dag ägnar sig åt att specialbeställa barn. Sarah Tjulander, influerare, och hennes man har tillsammans två söner, berättar i Expressen att de kommer vända sig utomlands för att med hjälp av IVF se till att den tredje bebisen blir en flicka.
Men det allvarliga är inte att man som förälder hoppas på friska barn, och varför inte en av varje? Det som borde skaka om oss i grunden är att det för många numera är självklart att man inte bara ”skaffar” sig barn utan att man också har rätt att designa sin avkomma efter egna önskemål; en diskussion som känns igen från de par som via spermabanker eller surrogatmödrar skaffar barn och passar på att önska hudfärg, intressen och förmågor, som Steven Crosson tidigare skrivit om (25/6).
Det skapar i förlängningen ett samhälle där endast barn som uppfyller våra högt ställda krav om perfektion får födas. En värld som inte låter särskilt långt ifrån den Josef Mengele, den ökände nazisten som utförde rasbiologiska experiment på barn, drömde om.
Det vittnar också om en syn på barn som något som ska passa in i det egna självförverkligandet och drömmen om det perfekta livet. Skulle barnet behaga bli till vid fel tidpunkt, ha fel kön eller med hjälp av fosterdiagnostik visa sig inte vara 100 procent friskt – ja då har det sedan 1970-talet funnits möjlighet att avbryta graviditeten. I vissa länder föds det inte några barn med Downs syndrom längre. De rensas bort.
Om inte juridiken begränsar den finns det inga gränser för hur perfekta nationer vi kommer kunna bygga framöver; utan människor med defekter, fel kön, fel hud- eller ögonfärg.
— Frida Park
Men här tas det ytterligare ett steg: bebisdesign. Metoder som tidigare välsignat barnlängtande par utan egen möjlighet att få biologiska barn används nu för att ge rika västerlänningar utan problem att få barn den perfekta instagramvänliga familjen. Friska, söta, smarta, sportiga, musikaliska, blonda, blåögda – vem vet vilka krav vi framöver kommer kunna ställa på produkterna som levereras från den pengaalstrande barnindustrin? Genetiken är som bekant full av möjligheter. Om inte juridiken begränsar den finns det inga gränser för hur perfekta nationer vi kommer kunna bygga framöver; utan människor med defekter, fel kön, fel hud- eller ögonfärg.
[ Steven Crosson: Altruistiskt värdmödraskap eller människohandel? ]
Nej, det är inget fel att be om och önska sig en frisk familj. Men om barn ska specialdesignas efter rådande trend och infall kommer vi långt bort från det viktigaste för att bygga ett gott samhälle: insikten att varje barn är en unik och ovärderlig gåva oavsett om de på pricken liknar vad vi i vår kortsynthet trodde skulle göra oss lyckliga – eller ej. Ingen förälder önskar sig ett sjukt barn. Men många är de föräldrar, som trots tårar, svett och förtvivlan, ändå kan vittna om att barnet med svår funktionsnedsättning är en gåva som lärt dem att uppskatta livet på ett helt nytt sätt. En gåva som lärt dem vad sann glädje och kärlek är.
Vad gör det med oss som människor om vi väljer bort möjligheten att låta livet överraska oss med sådant vi inte visste att vi behövde? Om vi leker Gud, och det visar sig att det enda vi lyckades med var att skapa en kall, ytlig och självisk tillvaro? Vilken värld det ska bli.
[ Frida Park: Låt inte drömmen om ett barn bli en mardröm för barnet ]
