Ledare

Församlingshelg är en viktig motkraft mot den egoistiska tron

Frida Park: Vi får vackert stå ut med att allt inte alltid är i enlighet med vår egen smak och det är bra för oss.

Det är inte helt enkelt att anordna en församlingsdag som passar alla. Förväntningarna är många. Dessutom finns det många hänsyn att ta: barnfamiljer, pensionärer, funktionsnedsatta, olika viljor och olika storlek på plånböcker – för att bara nämna några. Inte ens alla kyrkor har en församlingsdag eller -helg. Och av de som Dagen talat med kan man se en trend där färre satsar på att åka bort och bo på till exempel en lägergård. Med både pandemi och lågkonjunktur i närtid är det kanske inte en alldeles konstig utveckling.

När inte allt kan fortgå som vanligt öppnas möjligheten att reflektera över det vi vanligtvis tagit för givet – som församlingshelg. Vad ska vi med en sådan till? Är den nödvändig? Viktig? Vad är syftet?

Förhoppningsvis landar vi i att en församlingshelg är en välsignelse och värd att satsa på. En församling är något mer än en intresseförening. Bibeln talar om församlingen som Kristi kropp och att dödsrikets portar inte ska bli henne övermäktiga. Lägg därtill att det i en församling samlas människor i alla åldrar, från alla stammar och språk, oavsett politisk åsikt, utbildningsnivå eller socioekonomisk tillhörighet. Och det är det som gör en församling så unik – att vi som tillsammans bestämt oss för att vara kyrka är så olika, men ändå förenas av det djupaste i en människas identitet: tron.

Vi kommer samman, trots våra olikheter, i en gemenskap som dessutom drivs av ett syfte. Vi är en av få gemenskaper i samhället där murar som vanligtvis sätts upp mellan människor rivs ned och smulas sönder. Vi är bröder och systrar. Och kanske då att vi får stå ut med att inte allt alltid är precis enligt vår egen smak.

Gå inte på den svenska samtidslögnen att tron enbart är privat.

—  Frida Park

Även om församlingshelgen inte ser ut precis som du och jag hade önskat behövs den. Inte minst för att vi nogsamt behöver se till att inte gå på den svenska samtidslögnen att tron enbart är privat. Om tron främst blir ett individualistiskt projekt – min Jesus, min bibel, min tro, min teologi, mitt engagemang, min församling – ja då stöps Kristi kropp om till oigenkännlighet.

I mörka, och ärligt talat rätt egoistiska, tidevarv blir församlingen i allmänhet och församlingsdagar i synnerhet en viktig motkraft genom att också betona vår Jesus, vår bibel, vår tro, vår teologi, vårt engagemang och vår församling. Detta trots våra olikheter som får berika, snarare än skilja oss åt. Så även om logistiken kring en församlingshelg utmanar finns det all anledning att värna sådant som främjar en sund gemenskap där alla har sin självklara plats i församlingen.

Men kanske är det inte tid för dyra helger med inköpt catering och kostsam underhållning? Kanske fungerar en helg i de egna eller grannförsamlingens lokaler i samma eller nästa by lika bra? Kanske behöver vi tona ned all grannlåt och påminnas om grunderna: ”när ni samlas har var och en något att bidra med … allt skall syfta till att bygga upp.” Det behöver kanske inte vara svårare än så?

Fler artiklar för dig