Det är verkligen inte varje dag Socialdemokraterna i allmänhet och Annika Strandhäll (S) i synnerhet lyfter vinnande argument i debatter om föräldraförsäkringen. Men nu är dagen kommen.
Sitt namn till trots är försäkringen till för barnet, inte föräldrarna. Små barn behöver knyta an till sina föräldrar. Detta har den svenska politiker sedan länge tagit hänsyn till i en av världens mest generösa föräldraförsäkringar. Att vara en barnvänlig nation är något att vara stolt över och värna även framgent. Men nu vill den borgerliga regeringen, där M, KD och L ingår, förändra och försämra försäkringen. Och S gör helt rätt i att kritisera förslaget.
Politiker har länge haft en förkärlek för att laborera med den korta period mammor och pappor är hemma med sina minsta för att bygga sitt idealsamhälle. Den nyblivna familjen ses av politiker både till höger och vänster som lovligt byte för att förverkliga allehanda verklighetsfrämmande ideal inom jämställdhets-, arbetsmarknads-, integrations- och familjepolitikens område. Tänk om familjen bara kunde få vara just familj. Utan onödig närvaro av politikens långa arm in i barnkammaren. Det hade man ju kunnat tro att just en borgerlig regering skulle kunnat inse. Men icke.
Regeringens förslag motiveras med att föräldradagarna måste bli mer flexibla – till exempel för ensamstående eller företagare. Förslaget är att 90 dagar av totalt 480 ska kunna överlåtas till någon annan än vårdnadshavarna. Ja, faktum är att de ska kunna ges bort till vem som helst, så länge denne är försäkrad.
Nanny, husa eller barnflicka – det är lätt att föreställa sig alla de hushållsnära tjänsteföretag som ser möjligheter att profitera på regeringens förslag.
— Frida Park
Strandhäll har rätt i att det är ett förslag som öppnar för en marknadisering av föräldradagarna. Nanny, husa eller barnflicka – det är lätt att föreställa sig alla de hushållsnära tjänsteföretag som ser möjligheter att profitera på regeringens förslag. Förloraren blir barnet. Barnet som hade behövt närhet och tid med sin närmaste familj. Men även föräldrar förlorar på detta. Risken är att de av arbetsgivare kan komma att mötas av kalla handen och påtryckningar att anlita en barnflicka i stället för att ta föräldraledigt från jobbet.
[ Frida Park: Ställ krav på föräldrar som vägrar ta sitt föräldraansvar ]
Regeringen har rätt i att föräldradagarna visst skulle må bra av en ökad flexibilitet. Det hade varit mer begripligt om förslaget hade varit utformat så att dessa 90 dagar kunde överlåtas till någon som redan finns i barnets nära omgivning, eller storfamilj. Men den långtgående flexibilitet som här föreslås saknar nödvändiga gränssättningar för att skydda barnets bästa.
En annan, och bättre, ände att göra försäkringen mer flexibel hade varit att ta bort regeln om att 90 dagar måste vara låsta till respektive vårdnadshavare. I ett utslag av överförmynderi fick politikerna för sig att föräldrar inte själva vet vad som är bäst för dem och deras familj: här måste storebror staten in och bestämma hur många dagar respektive vårdnadshavare får vara hemma med bebisen (S och V vill kvotera dagarna helt). Något som, apropå bristande flexibilitet, verkligen kan ställa till det för de lantbrukare, studenter, företagare och ensamstående som man menar sig vilja värna. Gör om, gör rätt.
