Tacka Gud för kungen

I veckan har ett halvt sekel gått sedan Carl XVI Gustav besteg den svenska tronen. 50-årsjubileet firas med pompa och ståt av såväl kungens svenska undersåtar som av utländska kungligheter och dignitärer genom parader, mottagningar konserter med mera.

Under fredagen kommer en tacksägelsegudstjänst, Te Deum, att äga rum i Slottskyrkan, något som kungen själv har tagit initiativ till. För kungens egen del finns det mycket att tacka Gud för. Inte minst en god hälsa och en växande familj. Men för alla andra svenskar finns det också skäl att stanna upp och tacka. För även om de senaste 50 åren har varit omvälvande så har mycket gott skett.

Även om de senaste 50 åren har varit omvälvande så har mycket gott också skett.

—  Steven Crosson

För Sverige i tiden. Det var det valspråk kungen själv valde. Det var ingen liten utmaning han gav sig själv och kungahuset. Sverige av i dag är långt annorlunda än Sverige av 1973 års modell.

Under sin tid på tronen har kungen varit ifrågasatt, inte bara som person utan också som institution. Men i dag är de flesta överens om att kungahusets bidrag till Sverige inte bara är positivt utan också, i marknadsvärde räknat, oerhört värdefullt. Och den politiska frågan om att avskaffa monarki och i stället förespråka val av president Håkan Juholt, Gudrun Schyman eller Carl Bildt är död. Det är talande.

Sverige är det land i världen som under längst tid varit förskonat från krig. Så även under de senaste 50 åren. Men freden är inte längre något som kan tas för givet. Ryssland, ett land i vår omedelbara närhet, för i detta nu krig mot Ukraina. Ett krig som beräknas har kostat 100 000 soldater livet på vardera sida, och därtill 40 000 ukrainska civila dödsoffer. Att Sverige under så lång tid varit befriat från bomber, död och pansarvagnar är en välsignelse och något att tacka Gud för.

[ Steven Crosson: Därför fascinerar kungahus och kröningar än ]

Under de senaste 50 åren har människor i Sverige fått det ekonomiskt sett bättre. Även om detta i skrivande stund kan vara svårt att se på grund av inflation och höga räntor så har svenskars ekonomi stärkts sedan den dagen då den unga kungen svor sin kungaed 1973. Att den ekonomiska standarden har höjts är något som varit av godo för hela samhället men inte minst för familjer och barn. Andelen barn nu som växer upp i absolut fattigdom har minskat. Något att vara tacksam över.

Och så var det detta med maten. Innan 1973 fanns knappt några hamburgerrestauranger i Sverige. Olivolja var något man primärt köpte på Apoteket, då för dess laxerande effekt. Husmanskost kan visserligen vara fantastiskt, men att det internationella köket, med allt från tex-mex till pho, på riktigt kommit till Sverige är berikande och något att vara tacksam över.

Sverige står inte utan utmaningar: gängrelaterade skjutningar och sprängningar; ett osäkert världsläge; utanförskap; en klimatkris som inte tas på allvar av styrande politiker. Och kyrkor med allt färre medlemmar, som därmed får svårare att berätta om evangeliet. Allt detta är saker som vi behöver oroa oss för. Och fortsätta att be och jobba för.

Kungen är visso förbunden av grundlagen att vara av den lutherska bekännelsen. Men ingen tvingar honom att ta initiativ till en tacksägelsegudstjänst dit dignitärer från när och fjärran väntas. Genom åren har kungen, och i ännu högre grad drottning Silvia, värnat sin kristna tro.

Även för oss mindre blåblodiga kan Te deum bli en påminnelse om att mycket också har utvecklats till det bättre under de senaste 50 åren. Och att vi, trots allt, lever i fred, i ett välfärdssamhälle och att vi kan använda olivoljan även till att sno ihop en fin spagetti alla puttanesca, om andan skulle falla på. Tack Gud för de här 50 åren och tack för kungen!

[ Vittnesbörd om Jesus gjorde starkt intryck på kungaparet  ]