Ledare

Jämlikhetsdata - ett ogenomtänkt förslag

Steven Crosson: Miljöpartiets idé har stora så stora risker att den aldrig borde testas

I helgen som gick samlades Miljöpartisterna till kongress i Örebro. Det var ett rafflande grönt möte där mycket av fokus kom att hamna på det nya manliga språkrör som valdes med minsta möjliga marginal. Men Daniel Helldén fick konkurrens om strålkastarljuset. Såväl före som efter kongressen har nämligen det antirasistiska handlingsprogrammet kommit att luftas, kritiseras och debatteras.

Som Dagen har skrivit om var ett av förslagen i handlingsprogrammet att uppdra åt SCB att samla in data om svenskars etnicitet och religion, för att på så sätt få underlag för att kunna analysera och på sikt hindra rasism, islamofobi och antisemitism. Idén om jämlikhetsdata är på intet sätt ny. Miljöpartiet själv har på olika sätt motionerat och drivit den i år, och den fanns även med i partiets valmanifest från 2022.

I debatten efter att manifestet uppmärksammats har det talats om register. Bara tanken på ett etniskt eller religiöst register bör framkalla kalla kårar längs med varje tänkande människas ryggrad. Och det på goda grunder. Exemplen på stater som fört bok och delat upp och identifierat människor i kategorier avskräcker. Ett statligt register där mormoner, pingstvänner, judar, muslimer eller romer bokförs kan aldrig vara acceptabelt.

Det ska tilläggas att Miljöpartiet själva är noga med att påpeka att det antirasistiska handlingsprogrammet och dess förslag om jämlikhetsdata inte handlar om något register, utan om datainsamling. Och det är en skillnad. MP menar i en debattartikel i Dagen att inga enskilda individer ska kunna gå att identifiera. Datainsamling, om det genomförs på rätt sätt, behöver inte nödvändigtvis vara fel. Redan i dag samlar SCB in data där könen delas upp. Och ålderskategorier differentieras. Och boendeort särredovisas.

Allt detta kan vara bra när offentliga resurser ska fördelas så att exempelvis vårdinsatser sätts in på rätt plats, till rätt grupp. Att även ha data som visar på personers religion eller etnicitet skulle i vissa fall kunna vara bra, om det gick att samla in och använda på ett etiskt korrekt sätt utan risk för missbruk.

Det är dock lätt att se hur data utifrån etnicitet och religion skulle kunna komma att användas till mörka ändamål. Är Miljöpartiet verkligen intresserade av att släppa ut anden i flaskan som kan komma att innebära att vissa etniska eller religiösa grupper pekas ut som särskilt framstående och framgångsrika, medan andra som särskilt efter och tärande? Svart på vitt.

Kanske skulle framtiden kunna innebära att ett parti med andra, mindre nobla mål än att möta rasismen, få för sig att använda datan för att exempelvis uppmuntra återvandring av grupper där integrationen inte fungerat så bra? Eller försämringar av infrastruktur i ett område där staten ser att det bor särskilt många av en religiös minoritet? Då skulle Miljöpartisterna sitta där med efterklokhetens kranka blekhet och konstatera att datainsamlingen ändå inte var en sån bra idé.

Fler artiklar för dig