Tråkmånsarna missar ärkebiskopens poäng

Så länge det har funnits människor har det funnits tråkmånsar. Gubbar (oftast) och gummor som sedan tidens början tittat på en sten och sett en sten. När människor runt omkring tittat på samma stenblock och sett en staty så har tråkmånsarna muttrat att det där är ju bara en sten.

Torrbollarna behöver inte ha fel. Visst är Michelangelos David en sten. En bit italiensk marmor. Men ur ett stenblock mejslade konstnären fram en representation av kung David. Stenen blev genom många timmars arbete något mer. Ett konstverk som än i dag, 500 år efter skapandet, väcker känslor. Stenen är inte lägre bara geologi och kemi utan är nu David, som skrider över till historia, psykologi och till det andliga. Marmorblocket blev en staty och gick bortom det rent materiella.

Här räcker det sekulära språket inte till.

—  Steven Crosson

Men tråkmånsarna håller inte med. Kanske muttrar de att det bara är det materiella som finns. Stenen finns. Inget annat. Men här har de, kanske, fel. När ärkebiskop Martin Modéus intervjuades i SVT:s 30 minuter fick han frågan om han tror på Jesu uppståndelse på korset. ”Ja” blev svaret. Och hur gick det till frågade en förvånad programledare. ”Det vet väl inte jag”, svarade ärkebiskopen. ”Det är ett trons mysterium. Rätt mycket i livet är mysterier. Kärleken är ett mysterium. En solnedgång är ett mysterium. Gud är ett mysterium.”

Att stå inför en solnedgång, den stora skönheten, ett nyfött barn eller Gud är något som svårligen låter sig förklaras. Det stora. Det lilla. Det onåbara. Det oerhörda. Många är vi som skymtat det. Men det låter sig svårligen förklaras med det begränsade språk som ateism och materialismen har.

Materialister och tråkmånsar ser det annorlunda. Universum är atomer och regler. Något mer finns inte. Efter ärkebiskopens TV-medverkan kände sig Patrik Norqvist, universitetslektor i rymdfysik vid Umeå universitet, tvungen att förklara hur en solnedgång går till. Hur ljuset bryts och färger skapas. Han har, som alla andra tråkmånsar före honom, inte fel. Det är så det går till när ljus filtreras. Något som ärkebiskopen givetvis också vet. Men som med stenen som blir till konst blir en solnedgång till skönhet när vi betraktar det. Här räcker det sekulära språket inte till.

[ Fredrik Wenell: Göteborgs stad är inte ensamma om att inte förstå religion ]

Livet blir väldigt trist om vi betraktar det enbart materiellt. Vi människor blir köttklumpar utan mening och mål. Vårt universum blir en transportsträcka från boom till en evighet av mörker och kyla. Relationer blir transaktioner. Skönhet blir icke-funktionell. Det atomiska och materiella synsättet på tillvaron är meningslös. Allt blir grått och slaskigt.

Så kan man väl säkert leva, om man vill. Men den andliga dimensionen gör livet spännande. Gud, musik, konst och relationer. Allt detta gör livet intressant.

Ärkebiskopens svar är uppfriskande. Och de många uppmuntrande tillropen som fyllt sociala medier och tidningarna är hoppfulla. Kanske är Sverige, ateismens högborg, på väg att vakna upp från materialisternas deprimerade Törnrosasömn?

[ Frida Park: Helt fel av P1 att lägga ner Människor och tro ]