I stora delar av världen är det inte någon självklarhet att man fritt får välja att tro, byta tro eller avsäga sig sin tro. Inte heller är det givet att man får starta kyrkor som är öppna för vem som helst. Eller driva en tidning utan statlig censur, än mindre en kristen sådan. Det är rättigheter, och privilegier, som vi ibland tar för givet.
Det finns en stor risk att vi blir hemmablinda och bekväma och glömmer att demokratiska rättigheter som religionsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet är något som behöver försvaras varje dag. Särskilt i tider när politiker börjar svaja betänkligt på manschetten om det ändå är nödvändigt med religionsfrihet - räcker det inte med yttrandefrihet? Och yttrandefriheten kanske ändå behöver begränsas ytterligare så att ingen känner sig kränkt, Natoprocessen försvåras och terrorhoten ökar? Och det här med tidningar - är det så viktigt med public service? Är inte allt fake news?
På en annan bog, som likväl borde få Kyrkan att reagera: En kristen rikstäckande dagstidning - är det så nödvändigt för mångfalden, här kan staten kanske spara in på mediestödet?
Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Risken är att vi inte saknar våra privilegier, förrän de är borta. Sedan 1945 har den här tidningens uppgift varit att sprida kristen tro och stå upp för den lilla människans rättigheter. Det gör Dagen. Varje dag. Och det spelar mindre roll vad staten gör med mediestödet - om kristenheten inte tar Dagen för given.
[ Felicia Ferreira: Dagen behöver sina vänner mer än någonsin ]
