Är människor olika mycket värda? Det instinktiva svaret för varje kristen torde vara nej. Därför är det inte så konstigt att många har reagerat på den moderate riksdagsledamoten Fredrik Kärrholms ordval när denne nyligen pratade om att han önskade minskad invandring av människor med ”lågt humankapital”.
Humankapital, speciellt när det används i samma andetag som invandring och migration, väcker onekligen obehagliga associationer. Samtidigt är det inom företagsvärlden vanligt att använda just begreppet humankapital som ett sätt att tala om medarbetarnas kunskaper och kompetenser. Ett bolag kan ha tomt på kontot, men medarbetarna kan vara yrkesskickliga. Bolaget sägs då ha ett högt humankapital.
Behöver Sverige människor med högt humankapital? Tveklöst ja. Såväl ursvenska som nysvenska medborgare med hög kompetens behövs för att bidra till det gemensamma genom sitt arbete. Men ska högt humankapital vara ett rekvisit för att få söka asyl i Sverige? Där är svaret tveklöst nej. Asyl och arbetskraftsinvandring är olika saker och behöver bedömas på olika grunder.
Egentligen har Kärrholm inte sagt något som är fel. Men han uttalade sig inte som styrelseledamot på företagets årsstämma, utan som riksdagsledamot. Det finns, även för moderater, en skillnad mellan att leda ett bolag och att vara folkvald. Och för att inse den skillnaden kan det behövas en del intellektuellt kapital.
