Hållbar utveckling är ett begrepp som används för att visa på en önskvärd samhällsutveckling. Den kanske vanligast förekommande definitionen av begreppet kommer ur Bruntlandkommissionens rapport ”Vår gemensamma framtid” som publicerades 1987. Det handlar om social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Men även kyrkan talar i dag mer om hållbarhet än tidigare. Arbetet för hållbart ledarskap är nödvändigt i en situation där det är både krävande och kostsamt att vara en kristen ledare.
Hur ska unga människor motiveras till överlåtelse, engagemang och ledarskap utan att det leder till utmattning och utbrändhet? Är det möjligt att ha en kyrka med en vid och öppen dörr där många nya människor kommer in utan att bakdörren är lika stor? Rapporten ”Kristen tro på glid” beskriver unga vuxna och deras tankar om tron och risken att tappa bort tron och efterföljelsen.
Under senaste åren har mer eller mindre kända och framträdande ledare och pastorer av olika anledningar brustit i sitt ledarskap vilket inte sällan varit en konsekvens av brist på hållbarhet. Pelle Hörnmark, tf ledare för Pingst FFS, och Anethe Carlsson, pastor, gav under pingströrelsens pastorsdagar två seminarier på temat hållbart ledarskap.
[ Fredrik Wenell; Ingen bör vara ledare utan att känna till farorna ]
I stället för fokus på organisationsfrågor, strategier, mål och visioner betonades bland annat drivkrafter, självinsikt och frågor kring människosyn, kallelse och övertygelse. Eftersom ledarskap inte sällan bottnar i starka drivkrafter och längtan till förändring och utveckling balanserar de ofta på slak lina. Är det ledarens egna förverkligande, mål, visioner och drömmar som gäller – eller handlar det om att se, bekräfta och utrusta människor i omgivningen?
Svaret är teoretiskt sett enkelt, men i vardagen och mitt i församlingen behöver frågorna ständigt värderas och korrigeras. Här kommer självinsikten att spela en stor och viktig roll. Att utveckla en balans mellan vad jag tror mig klara av eller behöver avstå som ledare är nödvändigt. Det behöver finnas rimliga yttre krav.
Mognad och personlig utveckling i relation till andra ledare och församlingen behöver stå högt på dagordningen för varje församlingsledare och pastor. En kultur som ger stort utrymme till feedback där människor som berörs av ledarna får reella möjligheter att berätta vad de ser och uppfattar av bra eller mindre bra utveckling. En stark kallelsemedvetenhet och en övertygelse om Guds väg, tillsammans med förmågan att ta emot de små signalerna från omgivningen eller direkt från Herren, kommer alltid att vara avgörande för alla ledares hållbarhet.
Frestelsen av att gena i kurvorna eller att gå andra genvägar finns alltid. Noggrannhet i stället för slarv med detaljer som man från början inte fäste så stor vikt vid kan visa sig bli avgörande. Därför är omvändelsens väg helt avgörande för hållbart ledarskap. Och det är församlingens ledarskap som visar vägen och sätter standarden.
