Ledare

Har ni inga unga på gudstjänsten? Förändra den

Frida Park: Kärlekslöst att uttala sig nedlåtande om andras musiksmak

Utan förändring är framtiden för frikyrkorna utstakad. Utifrån vad bland annat rapporterna Frikyrkounder­sökningen och Här för att stanna visar ser den inte enbart ljus ut. Negativt medlems­netto, unga som har svårt att närma sig kristen tro, som Fredrik Wenell skrivit om på ledarplats, och barn som växer upp i kyrkan men som i vuxen ålder väljer att lämna densamma.

Men förändring är möjlig. Kyrkan kan bli även de ungas hemvist! Framtidsdagen kan bli ljus!Bibelns budskap är tydligt: Gud är generationernas Gud. Han är inte enbart en Gud för oss som är äldre – oavsett hur det brukar se ut på församlingarnas söndagsgudstjänster. Men om det är så att vissa generationer nästan helt saknas behövs förnyelse.

“Släkte efter släkte förkunnar dina gärningar”, säger Psaltaren och i Apostlagärningarna refererar Petrus till att Guds Ande ska utgjutas över “era söner och döttrar”. Efter att Jesus botat sjuka i templet blev de skriftlärda upprörda på barnen som hade mage att ropa: “Hosianna Davids son.” Jesus svarar: “Ja, har ni aldrig läst: ‘Ur barns och spädbarns mun låter du en lovsång stiga upp till dig’”? På ett annat ställe säger han: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte.”

Finns det något som hindrar de unga från att få göra kyrkan till sin?

—  Frida Park

Om kyrkbänkarna befolkas av mestadels äldre behöver frågan ställas: Finns det något som hind­rar de unga från att få göra kyrkan till sin? Ovan ser vi att Jesus nämner lovsången från barn och unga. Den som de äldre, visa och erfarna teologerna i templet blev upprörda över. Känns det igen? Sång och musik är bara ett av de områden där generationsskillnader ibland blir smärtsamt tydliga.

Ändå vet väl alla kristna de främsta budorden: Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och så vidare. Och därefter: Älska din nästa som dig själv. Hur uttrycker vi vår kärlek till Gud i gudstjänsten? Ofta genom sång och musik.

Om kyrkbänkgrannen närmar sig Gud genom en sång- och musikstil vi inte känner oss hemma med kan vi visa kärlek genom att välja generositet, som vi skrivit tidigare på ledarplats. Men den som tänker, eller till och med uttalar sig, nedlåtande om till exempel psalmer, trampar på någon annans sätt att uttrycka sin kärlek till Gud. Och detsamma gäller den som inte kan avhålla sig från att döma ut nyare lovsång. Det är särskilt viktigt med tanke på att många unga ser lovsång som mest avgörande för sin tro, enligt rapporten Kristen tro på glid.

Gud ser inte ned på någon enda sång som från hjärtats djup stiger upp till honom. Varför skulle då vi? En sådan kärlekslöshet bör en kyrka hålla sig för god för. Om den vill överleva. Annars är tyvärr risken stor att de unga inte kommer finnas kvar i kyrkan. Då dör den ut, inom en inte alltför avlägsen framtid.

Låt oss i stället sträva efter mångfald! En kyrka med generositet och krisinsikt inser att den som under många år fått göra församlingen till sin egen borde kunna uppvisa såväl större generositet som andlig mognad gentemot den som nyss påbörjat sin trosvandring; gentemot nästa generation som också måste tillåtas göra kyrkan till sitt hem. En kyrka där de gamla sjunger med de unga.


Fler artiklar för dig