Ledare

Förr var Sverige en tillflyktsort för judar – i dag fruktar de våld

Felicia Ferreira: Låt oss be att Abrahams, Isaks och Jakobs Gud fortsätter att bevara en låga av hopp

Det är en solig vårdag i mars och jag har tagit mig ner till ett litet samhälle i Israel alldeles intill gränsen till Gazaremsan, kibbutz Nirim. Ståendes vid ett stängsel vid gränsen samtalar jag med läraren Adele Raemer som pekar mot Gazaremsan och berättar att hon skapat forum i sociala medier där hon och andra som bor i området kan samtala också med dem som bor inne i Gaza. Vi vill ha fred och att de, hon pekar mot Gaza igen och en minaret som sticker upp i horisonten, ska få leva att bättre liv. Men det var för ett år sedan.

Bara några månader senare dyker de olycksbådande, svarta rubrikerna upp om det som skulle visa sig vara den värsta massakern på judar sedan Förintelsen. Det står snabbt klart att just kibbutz Nirim är en av de platser där stängslet klippts upp och som invaderats av terrorister. Under många timmar undrar jag om Adele Raemer överlevt.

Efter den 7 oktober har diskriminering, trakasserier och våld mot judiska personer och sammanhang kraftigt ökat över hela världen. Sverige är tyvärr inget undantag. Unga judar i Stockholm ändrar sina judiskklingande namn till andra i sina taxiappar – i förebyggande syfte.

Och när vi denna vecka runt om i landet uppmärksammar Förintelsens minnesdag så går det att konstatera att kampen mot antisemitismen är långt ifrån över. I en undersökning gjord av Judiska Centralrådet tillsammans med analysföretaget Infostat i november 2023 konstateras bland annat att det bland svenska judar finns en utbredd oro för trakasserier och våld. De som känner att det i närtid har blivit otryggare att leva med öppen judisk identitet beskriver en allvarlig oro och en “pessimistisk syn på framtiden för judar i Sverige”. Mer än tre av fyra tror att tryggheten för att leva med judisk identitet i Sverige kommer att försämras de kommande åren.

Unga judar i Stockholm ändrar sina judiskklingande namn till andra i sina taxiappar.

—  Felicia Ferreira

“Jag tänker på mina barn och barnbarn, hur kommer det bli för dem att växa upp mitt i allt det här hatet?” säger förintelseöverlevaren Ruth vars anhöriga nu är så oroliga för säkerheten att de ber oss undvika att skriva ut hennes efternamn i en intervju som publiceras i dag.

“Jag har aldrig känt mig så otrygg som svensk jude som jag gör i dag,” säger Ruths dotter.

En gång i tiden, vid andra världskrigets slut, var vi en tillflyktsort för judar från hela världen. Här kunde diasporajudar känna sig trygga. Nu börjar den bilden kännas allt för långt borta.

Adele Raemer från Kibbutz Nirim överlevde attentaten den 7 oktober 2023, många andra hade inte samma tur.

Låt oss fortsätta att lyssna till överlevarna och deras barn.

Låt oss fortsätta att bygga institutioner för att försvara minnet av dem som dödades.

Låt oss be att Abrahams, Isaks och Jakobs Gud fortsätter att bevara en låga av hopp om en framtid med trygghet, fred och framtidstro.

Och må vi fortsätta arbeta för att antisemitism aldrig någonsin blir normaliserat.

Fler artiklar för dig