Skjutningar på gator och torg och bomber mot bostadshus. Kriminaliteten kryper närmre ”vanligt folk” som får upp ögonen för åtminstone något av vidden av de utmaningar samhället står inför. För gängkriminaliteten är systemhotande. Innästlade i välfärden, till exempel via välfärdsföretag, eller som hyresvärdar för domstolar med tillgång till kartor och nycklar som ingen som inte har rent mjöl i påsen borde ha.
Regeringen har tagit på sig hårdhandskarna och polisen har växlat upp med följden att allt fler har blivit inlåsta både i kriminalvård och på Sis-hemmen där unga kriminella hamnar. Det är bra, men följden blir att kriminalvårdens resurser tänjs till sitt yttersta. Interner tvingas dela rum, personalen hinner och orkar inte med att upprätthålla säkerheten som SVT visat. Flera stora byggprojekt är i gång men tills dessa är färdigställda ökar risken för att kriminalvården inte kan leva upp till sitt namn utan rätt och slätt blir ett straffverk.
Att fler kriminella lagförs innebär att färre farliga brottslingar rör sig ute på gator och torg. Åtminstone om samhället lyckas motverka nyrekrytering. Men ett samhälle med en någorlunda humanitär kompass måste också lyckas värna att kriminalvården ska vara stället där den brottsliga banan bryts och nya chanser ges. Inte stället där ett avtjänat straff innebär att återbördas till samhället som en än mer förhärdad och radikaliserad kriminell. Tala om ur askan i elden.
[ Dagens ledarredaktion: Skärpta straff och utbyggd kriminalvård ]
