Inom kort kommer de låga födslotalen bli ett stort problem

I dystopin Children of Men har mänskligheten drabbats av en katastrof. Det föds inte längre några barn. I boken, skriven av den kristna författaren P D James 1992, ges inga klara orsaker till den försvunna fertiliteten. Kanske miljöförstöringar? Kanske grep Gud in? P D James verk för in flera religiösa blinkningar, vilket ger ett djup. Men fantasi är fantasi. Eller?

Bland de som oroar sig finns bland andra entreprenören Elon Musk. Men också mer nyktra aktörer, såsom Sveriges kommuner och regioner, sneglar oroat på en kommunal skattebas och ser en ekvation som kommer få allt svårare att gå ihop. Skribenten Joel Stade skriver i Arbetet om oron över vilken typ av samhälle vi får om vi väljer bort barn. Kris i befolkningsfrågan.

I Sydkorea räknar man med att landets befolkning kommer halveras, från 48 miljoner till 24 miljoner redan under detta århundrade. Det föds allt färre barn i landet. För att på sikt kunna upprätthålla en fungerande arbetsmarknad beräknar man att det behöver födas cirka 500 000 barn per år. Nu föds cirka hälften så många. Flera bedömare ser nu på de låga födelsetalen som en hotande sydkoreansk katastrof.

Det låga barnafödandet är en global trend. Fertiliteten sjunker i land efter land. I Italien föddes det 2022 strax under 400 000 barn, vilket är den lägsta siffran sedan 1861. Befolkningen beräknas minska med 11 miljoner människor till 2070. Redan nu väcks farhågor om stora samhälleliga påfrestningar som kommer följa med en minskande befolkning.

För att ett land ska upprätthålla sin befolkning genom födslar beräknas det att det behövs födas 2,1 barn per kvinna i genomsnitt (en siffra som benämns som summerad fruktsamhet). Lägre siffra innebär att befolkningen minskar (förutsatt att den inte i stället ökar genom invandring). I Europa har länder i syd länge haft födelsetal på under 2,1 barn medan det fötts något fler barn i nord.

Sverige har länge haft relativt höga födelsetal. Anledningen till detta kan sökas både i den svenska jämställdheten, den ekonomiska familjepolitiken och en väl utbyggd sjukvård, skola och förskola. Men även här sjunker födelsetalen. Den summerade fruktsamheten 2023 låg i Sverige under 1,5. När SCB ska summera siffrorna konstaterar man att det aldrig har fötts så få barn i Sverige, i alla fall inte sedan man började mäta. Den svenska statistiken sträcker sig åtskilliga hundra år tillbaka i tiden.

Men att tala om detta tas inte alltid väl emot. DN:s ledarsida (29/1) ser problematiseringen av låga födelsetal som en stigmatisering av kvinnor. Ett märklig syn då man rimligen bör kunna resonera om de frågor som har stor chans att få en avgörande betydelse för vår framtid.

Så varför föds det färre barn? Välstånd korrelerar med lägre födelsetal. Utbildning och tillgång till preventivmedel likaså. Att överbefolkning, speciellt i socioekonomiskt utsatta områden, ofta är associerat med problem såsom fattigdom är välkänt. Friheten att kunna planera sin familjesituation är god. Men vad som nu sker runt om i världen är något annat.

[ Så många fler barn får frikyrkliga  ]

Det som initialt var en härlig frihet blir en fängslande meningslöshet.

—  Steven Crosson

Antagligen är det livsstil och skiftande värderingar som orsakar den minskande fertiliteten. Allt fler väntar med att bilda familj. Är det så att dagens unga är för själviska för att skaffa barn, frågar sig författaren Josefin de Gregorio i SvD (10/12). Svaret tycks vara ja. Efter att ha fyllt 20 studerar man, etablerar sig på arbetsmarknaden, prioriterar nöje och självförverkligande. En ungdomstid som inte tar slut.

Lägg därtill att det för många är svårt att hitta en partner. Kvinnor och män glider ifrån varandra värderingsmässigt, som vi skrivit om tidigare i Dagen. Konsekvensen blir att allt fler, både kvinnor och män, i sena 30-årsåldern upptäcker att fönstret att stadga sig och skaffa barn redan stängts.

Det finns goda skäl att varna för att vänta för länge med att starta familj. Människans biologi låter sig inte kontrolleras på det sätt som många tycks tro. Vi är skapta för att få barn unga. För den enskilda kvinnan och mannen som, mitt i medelåldern, till sin stora förvåning upptäcker att det inte går att bilda familj kan denna typ av ensamhet bli roten till stort lidande. Som teologen Joel Halldorf är inne på i Expressen (14/2) så kan ett liv utan barn bli tomt. Det blir en sorg. Det som initialt var en härlig frihet blir en fängslande meningslöshet. När festen är över, när musiken tystnar och ljusen tänds är lägenheten tom.

De sjunkande födelsetalen och dess konsekvenser är för människan och hennes behov av mening och gemenskap en global kris att ta på allvar.

[ Steven Crosson: Kvinnor från Venus och män i rymdraketer  ]