Korruptionen behöver tas på allvar

När den globala korruptionen granskas av organisationen Transparency International placerar sig Sverige som det femte minst korrupta landet i världen. Det är en god placering och något att både vara stolt över och att värna.

Länder som präglas av hög korruption har ofta stora problem med fattigdomsbekämpning, en undermålig välfärd, höga våldstal och brottas inte sällan med ekonomin. Den relativt sett låga svenska korruptionen ser annorlunda ut än hur den ser ut många länder i syd, där den på vissa ställen kan vara i det närmsta institutionaliserad. Men korruptionen finns även i Sverige och då inte sällan av en sort som inte är lika uppenbar, som exempelvis vänskapskorruption.

När Stockholms landshövding och den tidigare M-ledaren Anna Kinberg Batra valde att annonsera ut en tjänst som nära medarbetare gjordes detta på ett sätt som i praktiken blev en direktanställning av en nära vän. En liten lapp sattes upp på en anslagstavla, vilket gjorde att bara en person – den nära vännen – sökte, fick tjänsten. Med en lön på 88 000 kronor i månaden.

Anna Kinberg Batras handlande är allvarligt. Det får aldrig bli så att det offentliga får brukas som ett privat företag. Det måste kunna ställas höga krav och det måste råda en hög moralisk standard bland statens tjänstemän. Alla former av indikationer på korruption behöver tas om hand. I skrivande stund har regeringen inte ännu agerat. Frågan är om de kommer att agera – eller om de kommer se mellan fingrarna.

[ Frida Park: Låt ljuset skina på det osunda ]