Det har åtminstone sedan millennieskiftet blivit allt vanligare att tala om unga vuxna. Men är det inte dags att också börja tala om ”gammalvuxna”. De två åldersperioderna har faktiskt en hel del gemensamt och de utmanar församlingslivet.
Begreppet ung vuxen syftar på den tid mellan ungdomsåren, studenten, och innan en person etablerats sig. Det vill säga har köpt bostad, fått barn och arbete. Det forskare visar är att den tiden har blivit mer utdragen frihetstid än tidigare i historien. Förpliktelserna är inte så stora men friheten desto större. Många har svårt att välja utbildning och prövar därför ett par, tre stycken. Det uppfattas som ett för stort och ansvarsfullt val, likaså att få barn och köpa bostad. Alla dessa stora händelser gör att plikterna ökar och friheten minskar.
Under barnens uppväxt har det allra mesta av energin gått till barnens idrottande eller kulturliv. För en del har det handlat om att hjälpa barnen att klara av den vardagliga pressen. Kort sagt – för många har det mesta av krafterna lagts på barnen.
Har Guds rike någon plats i den ny frihetstiden?
— Fredrik Wenell
Men en ny utdragen frihetstid inträder, och med den stora skillnaden att många, men verkligen inte alla, har helt andra ekonomiska förutsättningar. Den gammalvuxna tiden. De är återigen så kallade DINK:ar – double income no kids (dubbla inkomster, inga barn).
Nu är det huvudsakliga ansvaret för barnen borta. De har både mer tid till eget förfogande och större ekonomiska muskler än tidigare. Den tid som lagts på barnen kan nu användas till annat som golf, segling, trädgården eller varför inte en husbil? Det föreningsliv som ofta präglar kyrkornas liv tycks för många inte framstå som alltför lockande.
[ Här är studenternas vanligaste frågor om Gud ]
Det är alltså dags att börja tala om de gammalvuxna. Frågan till församlingarna är om de har lagt grunden för en tro som håller för den här andra frihetstiden? Många har format sina liv på ett sådant sätt att det inte är nya positioner eller uppdrag som lockar utan de behöver svar på livets mer grundläggande frågor. De befinner sig ofta i en nyorienteringsfas där tidigare engagemang och relationer omprövas. Här kan församlingarna vara en ovärderlig resurs.
Men frågan ska också ställas till de gammalvuxna: Har Guds rike någon plats i den nya frihetstiden? Sann frihet handlar inte om att göra vad vi vill utan att leva i relation till andra. Vi gammalvuxna kan vara ett stöd och en hjälp för de unga vuxna som precis har börjat navigera bland de kobbar och skär som vi just tagit oss igenom.
Men för församlingen går det inte, varken i relation till de unga vuxna eller de gammalvuxna, att hänvisa till förpliktelser mot organisationer eller uppgifter i föreningslivet. Vi behöver snarare fråga efter deras djupaste längtan och anknyta till den så att evangeliet kan slå rot. Kyrkan är till för hela livet – för unga, för vuxna, för gammalvuxna – hur når vi dit?
[ I dag vågar unga inte berätta för sina föräldrar att de är olyckliga ]
