När Greta Thunberg tidigare i år skulle förklara sig om bevekelsegrunderna till en av många protestaktioner blev svaret: ”Vi sitter här för att protestera mot det pågående system som leder till att folk dör som en konsekvens av klimatkrisen”.
Vi är många som känner en djup oro inför klimatförändringarna och vilka konsekvenser som det senaste århundradets utsläpp av växthusgaser kommer att få för oss själva och för våra efterlevande. Skapelsen är en gåva. Dessvärre är vi inte alltid så bra på att ta hand om den.
Att konstatera att klimatkrisen är en existentiell utmaning för såväl människa som planet är enkelt. Att ta fram genomtänkta lösningar är desto svårare. Många tilltalas budskap som antingen är allt för enkla eller alltför radikala.
Det finns något med Thunbergs uttalande om ett ”system” som gör att vi bör stanna upp. Det är inte bara Greta som uttryckt sig systemkritiskt utan det finns en vitt spridd uppfattning inom delar av miljörörelsen om att det är just ”systemet” som behöver förändras. Även bland kristna. Systemet kan vara det ekonomiska systemet som åsyftas men också hur vi organiserar samhället. Demokratin.
Det kommunistiska Sovjetunionen var mycket men något ekologiskt föredöme var det knappast.
— Steven Crosson
Det kan för vissa låta tilltalande med ett nytt sätt att organisera ekonomin – men då behöver man också vara tydlig med vad detta innebär i praktiken. Här uteblir allt för ofta journalisternas kritiska frågor.
Om det är något som 1900-talet lär oss så är det att när radikala eller revolutionära idéer om hur man organiserar ett samhälle slår rot och ger frukt slutar det sällan gott för någon. Eller något. Det kommunistiska Sovjetunionen var mycket men något ekologiskt föredöme var det knappast. Samma sak kan sägas om Maos Kina eller Castrobrödernas Kuba. De länder som i praktiken experimenterat med nya ekonomiska såväl som förvaltningsmässiga system avskräcker – ekologiskt såväl som humant.
[ Steven Crosson: Visst går det att föda fler barn och ändå förvalta skapelsen ]
Man behöver inte i sin oro över planetens framtid gå så långt att man börjar umgås med tankar om att precis allt ska stöpas om. Tvärtom visar utvecklingen i Sverige att demokrati faktiskt fungerar. Allt sedan 1990-talet har de svenska utsläppen minskat med nästan 40 procent samtidigt som levnadsstandarden blivit högre. I dag är det ofta företagen som leder utvecklingen i den gröna omställningen – helt inom ramen för det rådande ekonomiska systemet.
Det är viktigt att påminna sig om vad målet är när man står inför klimatkrisen. Målet är inte ett nytt samhällssystem. Målet är att minska utsläppen av växthusgaser.
Demokratin och den fria marknaden är inte utan sina problem. Exemplen på rovdrift och överutnyttjanden av planeten är tyvärr många. Men flera av värsta avarterna av miljöförstöring har faktiskt minskat och utvecklingen ser trots allt ut att gå åt rätt håll på många platser. Varför? Jo, på grund av demokratin.
Precis som det konstateras i biskopsbrevet från 2019 är förundran en god känsla att bära med sig när man står inför Guds skapelse. Detta är den plats i universum vi har fått och som vi är satta att förvalta. En annan känsla att bära med sig är hopp. Visst behövs ytterligare ansträngning och uppoffringar från samhälle såväl som privatpersoner i klimatarbetet. Det kommer varken vara enkelt eller gratis. Men det kommer att gå.
[ Frida Park: Rätt att inte göra mission och klimat till motsatser ]
