I de länder där en majoritet av de äldre inte identifierar sig med en religion visar Generation Z ett ökande engagemang och intresse för tro, i alla fall om man ska tro Ipsos rapport som presenterades för ett år sedan. Pew Institute konstaterar att Sverige fortfarande är ett av de minst religiösa länderna i världen. Betyder det att vi kan hoppas på ett ökande intresse för tro från yngre generationer?
Trenden att fler konfirmerar sig i Svenska kyrkan är kanske ett tecken på det. Det hörs också berättelser om personer, inte minst yngre män, som söker sig till kyrkor spontant och berättar att de upptäckt tron på egen hand, exempelvis genom Youtube som Øyvind Tholvsen skrivit om på ledarplats (13/9). Är det ett tecken på att att Ipsos undersökning faktiskt stämmer – sekularisering skapar ett intresse för tro bland ungdomar.
Gemenskapen är därför en avgörande anknytningspunkt för evangeliet i ett samhälle där ensamhet leder till meningslöshet.
— Fredrik Wenell
Det vore såklart glädjande om så är fallet, men det är bekymmersamt att så få väljer att fortsätta sitt aktiva deltagande i Svenska kyrkan efter konfirmationen. Det ser visserligen ut att vara en viss ökning av antalet av besök i Svenska kyrkans huvudgudstjänster och andra sorters gudstjänster. Det är en trend som gärna får hålla i sig. Intresset för tro verkar framför allt vara knutet till individuell spiritualitet snarare än delaktighet i en gemenskap där man tillsammans söker djupare i en religiös tradition.
Den här trenden med ökat intresse för tro bland unga kan sättas i relation till en annan trend. I flera undersökningar har det identifierats att känslan av meningslöshet, eller i alla fall frånvaro av mening, drabbar allt fler. 35 procent av män mellan 18–29 år upplever livet meningslöst enligt Kairos Futures rapport Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker. I motsvarande åldersgrupp bland kvinnor är det 20 procent. I befolkningen generellt uppger 24 procent samma sak. Det är alltså de yngre männen som enligt undersökningen i högst utsträckning upplever meningslöshet.
Ibland hävdas det att den ökade sekulariseringen är skälet till den här trenden. Så verkar dock inte vara fallet. Det är snarare den alltmer utbredda ensamheten som verkar vara en av de främsta anledningarna. Här spelar såklart den ökade digitaliseringen en roll, även om den också kan innebära att en person får nya vänner.
Det som ger mening är främst familj följt av fritid och vänner. Det är alltså relationer med andra människor. Därför är det oroande att en tredje del anger att de träffar ingen eller någon enstaka vän under en månad. Det är också en allt mindre andel som säger att de möter fem eller fler vänner varje månad.
I ett kristet perspektiv är det inte så märkligt att en ökad ensamhet och en känsla av meningslöshet hänger ihop. Bibeln berättar att Gud skapade människan för att leva i relationer med andra. Det är först hos en Annan, det vill säga Gud, som en person hittar dig själv. Men det behövs också ett led mellan Gud och människan.
[ Øyvind Tholvsen: Youtubekristna - därför utmanar de kyrkorna ]
I skapelseberättelsen står det att Gud upptäckte att det inte var gott för mannen att leva ensam, därför skapade Gud en jämlike. I de kristna traditionerna gestaltas den här sortens ömsesidigheten både av vänskapsrelationer och av den troende gemenskapen. Lukas konstaterar i Apostlagärningarna att församlingen ”möttes troget”.
Kyrkorna har därför fortsatt en viktig uppgift i ett samhälle med ensamhet och meningslöshet genom att vara en plats där människor regelbundet möts. I församlingarna finns också en på många sätt unik gemenskap eftersom de möts över generationsgränser trots att man inte är släkt med varandra.
Den troende gemenskapen är alltså inget perifert i den kristna tron utan faktiskt en del av upprättelsen. Gemenskapen är därför en avgörande anknytningspunkt för evangeliet i ett samhälle där ensamhet leder till meningslöshet.
Men de möten som skapas i församlingarna får inte ske med en dold agenda där människor ses som objekt för något annat, exempelvis omvändelse. Alla förtjänar att bli sedda i sin egen rätt. Visst är det önskvärt att fler människor får lära känna Jesus. Det bästa församlingar kan göra i ett samhälle där meningslöshet och ensamhet breder ut sig är därför att fortsätta att mötas troget och inbjuda andra att delta i en gemenskap där alla är välkomna och evangeliet förkunnas.
Tänk om sekulariseringen, det vill säga att religionen har allt mindre inflytande i samhället, är gåva från Gud? Frånvaron av religion tycks nämligen innebära att allt fler ungdomar intresserar sig för tro. Kyrkan som en troende gemenskap kan både vara en plats där tron kan utforskas och en del i samhällets lösning på den ensamhet som för många leder till meningslöshet.
[ "Jag ville leva kristet med hade ingen aning om hur man gjorde" ]
