Det var självklart att glädjas över den arabiska våren som hela världen kunde följa. Självklart att unna människor frihet, demokrati och framtidshopp. Historia har skrivits detta år, som en saga där slutet verkade bli gott. Muslimer och kristna hade enats på Tahrirtorget. De hade jublat åt löften om fria val, demokratiska ledare och en sekulär - eventuellt mjuk muslimsk - författning. Men allt är inte gott, långt därifrån och nu riskerar den varma våren att frysa till is.
