Slarvigt att dra alla medier över en kam i predikstolen

“Ni vet hur medier är”, “det finns alltid en dold agenda.” Den här typen av uttalanden är inte ovanliga på våra kyrkors estrader. Bakgrunden är ofta att något kritiskt, negativt eller kanske okunnigt har skrivits i en tidning eller framställts i ett tv-program – men så åker hela mediebranschen, och alla dess medarbetare, ut med badvattnet med några svepande och nedsättande formuleringar i en predikan.

Om man själv, eller någon i den grupp man tillhör, har hamnat i en granskning leder det lätt till upplevelsen att all kritik och allt ansvarsutkrävande är en “hetsjakt” eller “svartmålning”. Då blir “medier” en ständig fiende med dold agenda. Och visst händer det ibland att medier går över gränser i sin iver att hitta ett scoop eller sätta fast en makthavare. I sådana tillfällen behövs det mediekritik.

Det är dock skillnad på mediekritik och medieförakt. Vi på Dagen ser det som en del av vårt uppdrag att granska hur andra medier bevakar religion, kristen tro och kristna sammanhang. Här finner vi ofta skäl att kritisera okunniga texter och selektiva urval av händelser. Mediekritik ska kunna riktas både mot sekulära medier såväl som medier på kristen grund. Det gör i förlängningen medier bättre. Det inkluderar också Dagen. Vi räds inte kritik.

Men det är viktigt att det inte blir en slarvig jargong som övergår till medieförakt. Ett sådant förakt, inte allt för sällan parallellt med ett politikerförakt, leder till ett odemokratiskt och sämre samhälle. Populismens frammarsch i Europa och USA kan till exempel delvis förklaras med olika ledares medvetna arbete för att undergräva seriösa mediers förtroende.

[ Frida Park: Drevet mot Kronlid visar hur uselt det står till med religionskunskapen ]

Då blir “medier” en ständig fiende med dold agenda.

—  Felicia Ferreira

Att konsekvent se medier som fienden kan också göra att människor drar sig för att ta del av eller medverka i det offentliga samtalet, där det är så viktigt att många röster får höras.

Att en tidning gör ett misstag eller faktafel behöver inte betyda att det finns en “dold agenda”, att journalisten “ljuger” eller att det är “typiskt pk-medier”. Det är dessvärre en retorik mer passande för så kallade nättroll än pastorer med tillgång till kyrkans estrad.

Redaktioner har alltid ett stort och tungt ansvar att föra samtal kring pressetik, kunskapsinhämtning och hur olika ämnen ska bevakas. Men som troende mediekonsument tror jag inte man ska hänga upp alla problem på medier eller makthavare. Det kommer alltid att vara lätt att hitta en tidning, tv-kanal, en journalist eller en politiker som vi kan tillskriva alla möjliga fel och brister som vi kan missakta.

I detta skulle ledare inom kristenheten i stället kunna stärka tilltron till våra demokratiska system. Alla som värnar en fri press behöver öva på att vara kristallklara i hur man kommunicerar, och vara uppmärksamma på skillnaden mellan konstruktiv mediekritik och destruktivt medieförakt.

[ Felicia Ferreira: Kalla faktas granskning blev nytt magplask ]