En nationell skam att förintelseöverlevare fortfarande är hotade till livet

Några få stolar är framställda. Till hedersgästerna och tillika de äldsta som till skillnad från oss andra gäster har svårt att stå längre stunder. Där sitter de, tio stycken. Överlevarna.

Några av de få ögonvittnen till Förintelsen som fortfarande lever.

I rummet är det minst sagt stort säkerhetspådrag. Polis och Säpo i varje vrå. En del av dem är där för att hålla koll på partiledare och andra framstående gäster, men andra delar av säkerheten handlar om att det som regel finns hotbilder mot arrangemang som rör judar och judiskt liv.

Från scenen ombeds ögonvittnena att berätta, kanske för tusende gången, skildringar om grymheter som än i dag är svåra att ta in. Men det påminner oss om hur snabbt ondska kan eskalera från förflyttningar i attityder och yttringar till nattsvart mörker.

Stunden arrangeras av festfixaren Micael Bindefeld som själv har judiska rötter och vars stiftelse årligen delar ut ett stipendium som denna gång gått till dokumentärfilmaren Johan Palmgren. Han har samlat berättelser kring föremål med koppling till Förintelsen.

Vi måste alla bygga upp immunförsvaret mot denna farsot.

—  Felicia Ferreira

En betydelsefull servis som mitt i natten smugits till en tysk granne precis innan en deportation och som sedan letat sig till Sverige via den grannens barnbarn en generation senare. Berättelserna rör vid oss alla i rummet. Inte ett öga är torrt.

Men trots den fina stunden och glädjen över att så många kraftsamlar för att minnas, förebygga och motverka antisemitism så lämnar jag rummet med en bild som särskilt etsat sig fast i min hjärna: De tio åldrade överlevande som än i dag, nästan 80 år efter ondskans kulmen, sitter där omgivna av säkerhet för att de tillhör en minoritet vars hela existens fortfarande är hotad.

Kanske är de vana vid det här laget, jag hoppas inte det. Men måtte vi i vårt land aldrig bli vana vid att synagogor, judiska skolor och judiska arrangemang ska behöva omges av så mycket säkerhet.

[ Elisabeth Sandlund: Vi kommer aldrig komma till rätta med antisemitism när inte lärare vågar prata om det ]

Efter att en hel värld sett på när sex miljoner judar och andra människor förintades kan man tänka att hotet mot judars existens enbart för att de är judar, borde vara utplånat. Skamligt nog inte.

”Vi måste alla bidra till att stärka och bygga upp immunförsvaret mot denna farsot”. Den katolske biskopen Anders Arborelius som var med och delade ut stipendiet formulerar det väl.

Förintelsens minnesdag manifesteras på olika sätt över hela världen och vi hedrar minnet av alla de som mördades under Förintelsen men också – de som stod emot. Förintelsens minnesdag är över för i år. Men kampen mot den antisemitiska farsoten måste nu fortsätta året om.

[ Debatt: Ett besök i Israel är effektivt vaccin mot antisemitism ]