Livsstil
"Det finns bara en värld, och det är i den världen vi får sjunga vårt halleluja"
”Mitt halleluja är brustet. Det är inte samma sak som att det skulle ha gått sönder, och därmed blivit något mindre. Snarare är det brustet i den bemärkelsen att det öppnat sig.” Så skriver författaren och pastorn Tomas Sjödin i sin nya bok. I dag bjuder vi er läsare på ett avsnitt ur boken, som kommer ut den här veckan. Här möter vi Tomas i sitt arbetsrum i Haga i Göteborg, just när han lyssnar på ”den stora hallelujaklockan” – kyrkklockan.
Om man nu skall välja ett enda ord att gjuta in i en kyrkklocka är halleluja inget dåligt ord. Hebreiskans halleluja är sammansatt av en imperativ pluralform av verbet hillel som betyder att lovsjunga eller att prisa, och en förkortning av det outtalbara gudsnamnet jhwh, tillsammans alltså "lova Herren". I halleluja ryms det man finner ord för, men också allt det där som inte kan eller bör formuleras. Ordet halleluja är som gjort för sång, men också för att mumlas när sången känns som ett alltför gladlynt uttryck.
