Jag blev frälst när jag var tjugo år. Jag hade precis gjort lumpen och var en vanlig Svensson som längtade efter ett mer meningsfullt liv. Jag hade tidigare haft en barnatro, mamma och pappa var engagerade i statskyrkan och själv var jag döpt och konfirmerad. Men i Svenska kyrkan hittade jag inte svaren på mina frågor, utan de bollade tillbaka och undrade hur jag själv ville att det skulle vara.
