Vi möts en snöig vardagseftermiddag i januari. På trottoarerna hastar människor fram med nackarna böjda i jackhuvorna.
Kontrasten är stor när jag möter Carlos och Katja Gómez. De talar lugnt och vänligt till varandra på spanska medan de dukar fram kanelbullar, kaffe och budapeststubbar i det lilla köket.
Vi befinner oss på Carlos arbetsplats i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Här är han känd som mannen med den stora nyckelknippan. Vaktmästaren som alltid är utrustad med ett leende, där han öppnar dörrar för människor eller kommer bärande på matvaror som ska skänkas till församlingens härbärge.
– I mitt liv har bönen alltid varit viktig. I Bibeln står det att vi ska be ständigt. Det finns liksom ingen paus eller stopp, säger Carlos.
– Just det där att be ständigt kan vara lite svårt tycker jag, flikar Katja in och skrattar lite.
– Jag sätter hellre av lite tid i stillhet på sena kvällar eller tidiga morgnar, fortsätter hon.
Carlos nickar.
– Jag brukar till exempel be när jag kör bilen. Livet kan vara ganska tufft och stressigt. Men allt blir lättare om man låter Gud vara med i ens vardag, säger han.
På många sätt har han och Katja helt skilda bakgrunder, även om båda har koppling till Guatemala. Carlos växte upp i en troende familj i Guatemala medan Katja växte upp i Sverige i ett sekulärt hem med en mamma från Tyskland och en pappa från Guatemala.
– Jag kommer inte från något särskilt kristet hem. Men sedan jag kom till tro har jag allt mer börjat upptäcka kraften i bönen. Och det här senaste året har jag fått en ännu starkare längtan efter att möta Gud, säger Katja.
Hon berättar hur hon under förra året började att söka Gud mer aktivt och hur det även ledde till att hon fick en fördjupad relation till Jesus.
– Den helige Ande kan lära oss mer om vem Gud är. När jag lever nära Jesus blir han verkligare än mina omständigheter, säger Katja
Hur ser era bönerutiner ut i vardagen?
– Vi har ju fortsatt med många av de bönerutiner som Carlos haft med sig från sin familj. Bland annat ber vi alltid när vi varit och handlat, berättar Katja.
– Ja, för mig är det ett sätt att visa tacksamhet. Varje gång vi köpt någonting och vi får använda det första gången tackar vi Gud och ber att det ska hålla och så vidare, säger Carlos.
– Som många andra så ber vi också och tackar innan vi äter. Och så ber vi för våra barn på morgonen och på kvällen. Vi vet att när vi hjälper barnen att gå Guds väg så förbereder vi dem för framtiden, fortsätter han.
Familjen Gómez består förutom Carlos och Katja av barnen Emily, 14 år, och Joshua, 12 år. Katja berättar att de aktivt försöker att förmedla tron till barnen exempelvis genom att hitta stunder för bön och bibelläsning.
– Vi vill att de får in rutinen i att be och läsa Bibeln. Det är en speciell stund när vi gör det tillsammans med dem, både välsignande och uppfostrande. Vi påminner dem om Guds löften och att Gud har någonting förberett för dem, säger hon.
Sedan några år tillbaka bor familjen Gómez i Järfälla kommun nordväst om Stockholm. Själva hade dock Carlos och Katja inga tankar på att bo i Sverige när de först träffades.
– Vi kände båda en kallelse jobba som missionärer. Vi ville berätta om Jesus i muslimska länder, berättar Carlos.
Efter att paret gift sig, vilket skedde i Sverige, fick de genom en församling i Guatemala möjlighet att bli missionärer i Marocko. Carlos hade också fått höra ett profetiskt budskap från en kvinna som sagt att "du ska få nycklar".
– Jag tänkte "wow, vad kan det betyda". Jag tänkte väldigt andligt om nycklar som kan öppna himlen och så, berättar han.
Paret började jobba med missionsorganisationen i Marocko. Men efter två månader gick deras visum ut och de var tvungna att lämna landet. De hamnade på gränsen mellan Spanien och Marocko och då inget av länderna ville ta emot det nygifta paret blev de skickade till landet där de nyss gift sig – alltså Sverige.
– Vi hade ingen tanke på att stanna i Sverige. Men vi hamnade i Hjulsta utanför Stockholm. Och så mötte vi Torbjörn Söder, en pastor från Filadelfiakyrkan som sa att det var ett bönesvar att vi kommit. Vi förstod inte riktigt, men Carlos fick hjälpa honom med en del praktiskt arbete, berättar Katja.
Tiden gick och plötsligt var det som att en ny vision föddes hos makarna Gómez. Carlos insåg att muslimer fanns inte bara i Marocko utan faktiskt också i ganska stor utsträckning i Hjulsta med omnejd.
– Vi predikade i Tensta och Rinkeby och under det här året när vi till en början bara väntat på att få åka tillbaka till Marocko så började vi drömma om en väckelse i Sverige, där människor från olika folk och länder får möta Jesus.
I samma veva hörde pastorn Torbjörn Söder av sig. Församlingen behövde en ny vaktmästare.
– Jag kom hit till Filadelfiakyrkan. Jag fick en telefon och i min hand fick jag en massa nycklar. Då tänkte jag på kvinnans ord och förstod att jag hade kommit rätt, säger Carlos och skrattar.
När de tittar tillbaka kan han och Katja se hur Gud lett dem. De har upplevt att han talat till dem genom Bibeln, genom andra människor och genom bönen.
– Vi tror ju på en levande Gud som faktiskt kan tala till oss om vi är öppna och vill lyssna till vad han vill säga, säger Katja.
– Genom åren har vi haft så många bönesvar av olika slag och upplevelser där vi verkligen känt att Gud varit med oss, fortsätter Carlos.
Han berättar om en händelse när de drev ett bokförlag och försäljningen under sommarmånaderna varit låg. Samtidigt kom en räkning på 15 000 kronor. Pengar som företaget inte hade.
– Jag väntade hela veckan och så på fredagen fanns helt plötsligt precis 15 000 på kontot. Jag betalade fakturan direkt och bara tackade Gud, berättar Carlos.
– Efter tre, fyra månader ringer banken och säger att de gjort en felutbetalning och undrar om vi kan betala tillbaka. "Självklart" sa jag och betalade för då hade vi börjat sälja böcker igen, fortsätter han med ett leende.
Vilka råd har ni till andra som vill ha ett mer aktivt böneliv?
– Mitt tips är att börja längta mer efter Gud. Sök honom mer aktivt. För mig har det varit bra att hitta lugna platser där man kan be ostört, en sådan plats har blivit badrummet. Där är jag för mig själv och kan till och med låsa dörren, säger Katja.
Carlos nickar instämmande. Utanför fönstret bakom honom börjar det skymma medan de sista snöflingorna signar nedåt.
– Jag tror att mycket handlar om att Jesus måste bli vårt centrum. Om solen inte är i centrum så fungerar inte jorden. Men om solen är i centrum så fungerar temperaturen och allt det andra, det är samma sak med Jesus. Han behöver vara centrum i våra liv, säger Carlos Gómez.
