Så ett frö av tro hos andra - det kan blomma ut långt senare

Bland hyllorna på hemköp tog han en dag kontakt med mig. Han hade missat bussen och behövde skjuts hem. Hans mamma var med i kyrkan jag arbetade i och jag ställde upp. Senare förstod jag att det var till flickvännen jag skjutsat honom. Men jag ställde upp igen. Och igen. Till slut fick jag med honom på ett kristet läger. Han kom för sent, hade inte frågat sina föräldrar om lov och hade inga pengar med sig. Det är ingen underdrift att säga att killen var otacksam och efter ett tag hörde jag inte av honom något mer. Alla som engagerar sig i andra människor delar min erfarenhet: Ibland känns det som om våra ansträngningar inte leder någonstans.