Ta de fattigas parti i WTO-mötet!

Världshandelsorganisationen, WTO, verkar vara på väg att köra fast igen. Nu strax före ministermötet i Hong Kong i december tonar förhandlare i EU och USA ned förväntningarna. Konflikten kring jordbrukssubventioner har inte kunnat lösas. Men jordbruksfrågan är bara ett symptom på en djupare ohälsa inom WTO. Den verkliga sjukan ligger i att rika länder alltför länge ensidigt strävat efter öppnare handel som ett mål i sig.Förhandlingarna i den pågående så kallade Doharundan inom WTO är mest en kamp mellan de gamla rika, främst EU och USA, och en spirande medelklass bland världens länder, Brasilien, Kina, Indien, Sydafrika med flera, där handel med jordbruksprodukter är en nyckelfråga.De riktigt fattiga länderna är dock, så här långt, ställda vid sidan. Doharundan skulle bli en utvecklingsrunda, med deras prioriterade frågor i fokus. Men sedan rundan väl startat har tvärtom de fattiga ländernas frågor konsekvent prioriterats ned:

När det gäller jordbruk vill de fattigaste länderna i första hand ha möjligheter att kunna skydda sina egna marknader och själva ge subventioner till sina bönder. Detta för att säkra inhemsk livsmedelsproduktion och stärka basen för en stadig ekonomisk utveckling. Krav som de haft svårt att få gehör för.

De fattigaste länderna kräver justeringar i redan gällande avtal så att de bättre passar deras situation. De här kraven, tillsammans med frågor om olika särbehandlingsregler i WTO, skulle enligt beslutet i Doha högprioriteras i de kommande förhandlingarna. I själva verket har de hela tiden satts på undantag. I nuläget ligger de helt på is.

Patentreglerna, TRIP:s, i WTO har gjort det svårare för fattiga länder att få tag på billiga läkemedel för att driva tillbaka hiv/aids, tbc, malaria och liknande sjukdomar. Ett tydligt undantag i reglerna, som skulle lösa problemet, förhalas av de rika länderna.

Västafrikanska länder föreslog, för två år sedan, att alla subventioner på bomullsproduktion skulle avvecklas. De här ländernas ekonomier är beroende av bomullsexport. Men på världsmarknaden tvingas de konkurrera med subventionerad bomull från främst USA. Det här förslaget har gömts undan i förhandlingarna.

Ständigt sjunkande priser på råvaror drabbar fattiga länder som är beroende av export av en eller några råvaror. Krav från fattiga länder att WTO ska agera tillsammans med andra internationella organ för att häva den här krisen, har avfärdats av rika länder.Vi som arbetar med ”rättvis handel” ser dagligen hur världshandelssystemet missgynnar de allra mest marginaliserade producenterna. I teorin ska WTO vara regelstyrt och balanserat. I praktiken är det oftast hänsyn till de rika ländernas egna företag som får avgöra.    Sveriges regering förklarade för inte så länge sedan i en skrivelse till riksdagen sin hållning inför WTO:s ministermöte. I huvudsak är detta en önskelista från svensk industri.Visst, det ska sägas att när det gäller jordbruksfrågor har regeringen en bra politik. Men när det gäller industrivaror står Sverige bakom EU:s hårda krav på stora tullsänkningar  – och i praktiken större för fattiga länder än rika. Detta kommer att leda till utbredd industridöd i Syd, vilket både FN-rapporter och frivilligorganisationer varnat för.Inte heller tar Sverige de fattigas parti när det gäller kritik mot att EU vill ta bort den flexibilitet som hittills funnits i avtalet om tjänstehandel. En flexibilitet som ger varje land rätt att självt bestämma vilka sektorer man ska öppna för internationell konkurrens och i vilken takt.Men mest allvarligt är att det i skrivelsen inte finns någon diskussion alls om vad som egentligen driver en positiv utveckling i fattiga länder. Oreflekterat antas alltmer öppen handel, i sig självt, automatiskt leda till ökad välfärd för alla.Utveckling kommer i stället, när noggrant avvägda marknadsöppningar kombineras med investeringar i infrastruktur och teknikutveckling, utbildning och sociala skyddsnät.För att kunna driva sådana utvecklingsstrategier krävs politiskt manöverutrymme. Ett manöverutrymme som begränsas alltmer av nuvarande utveckling inom WTO.WTO skulle mycket väl kunna vara en annan, mer utvecklingsinriktad, organisation. Men för att en sådan omsvängning skulle anas, måste en överenskommelse på ministermötet innebära att rika länder gör eftergifter när det gäller jordbruk utan att fattiga länder avkrävs motprestationer inom tjänstehandeln och handel med industrivaror. Dessutom måste ”utvecklingsfrågorna” upp i topp på prioriteringslistan.Detta vill vi se i Hong Kong. EU håller i nyckeln för att de ska ske.