Ett ödesdigert nyval som blir av

Av det av statsminister Löfven i hastigt mod (vredesmod?) aviserade extravalet i Sverige blev till slut inget. Till somligas besvikelse och andras lättnad. Och de flestas förvåning och förvirring. På svenskt vis samtalade man sig fram till en slags lösning av den akuta parlamentariska krisen istället för att kasta sig ut i nyvalsbatalj.

Med ett annat nyval, det i Grekland nu på söndag den 25 januari, är det än värre. Ödesdigert är ordet.

Efter den avgrundsdjupa ekonomiska krisen i landet – så nära en statsbankrutt man kan komma – har en synnerligen tuff åtstramningspolitik nu börjat få den grekiska ekonomin på fötter igen. Men mycket av stålbadet återstår innan förbättringarna kan märkas i de grekiska medborgarnas vardag. Så hisnande djup var krisen.

En valseger för vänsterkoalitionen Syriza i söndagens nyval, tydligt i farans riktning, kan kasta Grekland tillbaka ut i ekonomiskt kaos. Redan före nyvalet har de grekiska bankerna pressats svårt av massiva uttag och räntorna på statspapper skjutit i höjden.

Ett maktövertagande av Syriza skulle även allvarligt kunna fresta på hela den europeiska samverkan som vi gett namnet Europeiska Unionen. Med återverkningar också på våra egna nordiska breddgrader.

De radikala vänsterkrafterna i Syriza med dess unge och eldfängde ledare Alexis Tsipras kräver ett stopp för landets åtstramningspolitik, det vill säga en nedskrivning av omvärldens stödlån plus ett stopp för privatiseringar plus en social satsning motsvarande drygt 100 miljarder kronor. Efter en så aggressiv agitation är det fullt möjligt att de på senare år hårt pressade grekerna ger Syriza valsegern.

Att nyvalet avgör Greklands framtid är mer än sannolikt. Kommer det också att på nytt infektera euro-samarbetet och ytterst hela den ekonomiska solidariteten i EU? Olyckskorparna har inte varit sena att kraxa om en grexit, det vill säga att Grekland lämnar euro-zonen. Det är inte ett otänkbart scenario men samtidigt något som flera medlemsländer, bland andra Tyskland och Finland, bestämt motsätter sig. Andra euro-länder är betydligt mjukare i det politiska ryggbastet.

Det är en historiens ironi att det Grekland som ofta stoltserat med att ha skänkt världen idén om demokrati nu utsätter solidariteten och sammanhållningen i ett demokratisk Europa för allvarliga påfrestningar. På nytt risk för destabilisering av hela den europeiska ekonomin eller värre än så.

Även om ekonomin i vårt Europa efter den allvarliga krisen 2009 nu stagats upp med flera finansiella armeringsjärn och skyddsvallar, är den överlag ännu svag. Den höga arbetslösheten består, inte minst bland unga européer. Industriproduktionen segar och tappar marknadsandelar till den övriga världen. Statsskulden i många av Europas länder är oroande stor.

Ett önskeläge för nationell egoism? För Europas växande ultranationalistiska och populistiska krafter att gå till storms mot EU och euron och kräva att samarbetsbanden klipps och gränsmurar åter reses mellan Europas länder, ekonomier och folk?

Nej och åter nej! Söndagens nyval i Grekland – oavsett följderna – stämmer givetvis till besinning och eftertanke både för grekerna och för det övriga EU. Till en noggrann påminnelse om att drömmen om den goda framtiden riskerar att bytas i en mardröm om extremister, till vänster och till höger, får chansen att göra slut på europeiska samarbetsideal i en enda gigantisk populistisk autodafé.

Det goda Europa, som redan i 65 år gett oss en kontinent i fred och växande samarbete, kan bara bestå med ett ansvarsfullt ekonomiskt fögderi, med en osviklig respekt för alla människors okränkbara värde och med en obrutet solidarisk sammanhållning mellan länder och folk. Den insikten är nödvändig, oavsett resultatet av söndagens nyval i Grekland och dettas eventuella smittoeffekter i det övriga Europa.

Leif Hallberg, skribent och samhällsdebattör, hedersordförande i Europeiska Seniorunionen