Martin Modéus: Vi står alltid i Guds nu

Joel Halldorf väcker viktiga frågor i sin ledarkrönika "Vintern är på väg" (Dagen 26/5). Jag håller med honom om mycket. Att tala om kyrkan och gudsriket är både viktigt och inspirerande – låt mig spinna vidare med några tankar jag fick vid läsningen.

Vare sig vi har framgång eller motgång, så står vi alltid i Guds nu. Allt gott vi har, vare sig det rör sig om pengar, medlemmar, lokaler, möjligheter att nå ut, anställda eller traditioner, är gåvor från Gud. Den stora kyrkan har sina gåvor. Det lilla samfundet har sina.

Vi kan se Paulus bild av kroppen med sina olika delar. Något egenvärde tror jag inte finns i att kyrkan minskar i storlek. En liten kyrka kan leva nära Gud, men det kan även en stor kyrka göra. Och omvänt så kan även en liten kyrka leva ett icke-förnyat liv. Vi är fortfarande människor på gott och ont. En stor organisation kan leva i högmod över sin rikedom, en liten kan leva i högmod över sin ”utvaldhet” – exemplen på bådadera går att göra många.

För att uttrycka det enkelt – vad vi har är det vi har, och med det kan Anden verka. Det blir bekymmersamt om man försöker förlägga den levande kyrkan "någon annanstans" än i nuet – i ett ärorikt förflutet eller i en förbättrad framtid. Då drömmer vi oss bort. Anden verkar här och nu. Allt vi har, vare sig vi har många medlemmar eller få, mycket pengar eller lite, är Guds gåvor. Att se förbi det Gud ger i nuet är ingen framkomlig väg. Alla gåvor Gud ger ska användas ansvarsfullt, oavsett om de är små eller stora.

Allt vi kan göra är att leva ett vetekornsliv i nuet, i daglig omvändelse och tacksamhet för Guds gåvor här och nu och i ödmjukhet för att det är just gåvor.

Men så att ingen missuppfattar – detta är förstås inte detsamma som att säga ”allt är väl, allt är väl” när allt inte är väl. Profeten Jeremia varnade för det, Jesus själv klandrade den bestående ordningens företrädare när de försummade medmänskligheten – Martin Luther likaså. Kyrkan behöver sin förnyelse. Alltid.

Därför ger förändringarna i nuet också möjligheter. Svenska kyrkan har befriat sig från sin roll som myndighet. Nu finns chansen för oss att öppna kyrkan, att se på våra medlemmar som bärare av kyrkan, snarare än som brukare. Två tredjedelar av svenska folket är medlemmar. Det innebär att där de är, där finns också kyrkan.

Alla är vi skapade av Gud, alla har vi erfarenhet av Gud, och därför har vi alla något att berätta om Gud. Och när dessa berättelser möter kyrkans tradition – då kan det bli väldigt bra. Men det kommer fortfarande – och alltid – att vara mänskligt och sårbart, på gott och ont. Vi får förlita oss på Andens ledning i nuet.

Martin Modéus, biskop i Svenska kyrkan, Linköpings stift