Avsteg från KD:s adoptionshållning

"Det handlar inte om att vända kappan efter vinden eller om populism. Det handlar om att fundera på hur vi bäst främjar de värden och ideal vi tror på utifrån hur verkligheten faktiskt ser ut." Så skriver Ebba Busch Thor i debattartikeln "Nytänk om adoption inte populism" (Dagen 7/8).

Att främja värden utifrån hur verkligheten faktiskt ser ut, eller annorlunda uttryckt, att låta sina värderingar vara beroende av omvärlden bör alltså i den fortsatta framställningen inte uppfattas som populism, låter den kristdemokratiska parti­ledaren läsaren veta i inledningen av sin debattartikel.

Efter denna anvisning framhåller Ebba Busch Thor att hon inte önskar föregå rikstingets beslut i oktober, men att hon personligen anser det vara rätt att nu ställa sig bakom gängse lagstiftning i den aktuella frågan, enligt vilken samkönade par tillåts adoptera.

Till stöd för detta framhåller hon i första hand barnets bästa, följt av alla människors lika värde och likhet inför lagen. Som framställningen får förstås menar hon att en ordning där samkönade inte tillåts adoptera innebär att dessa inte tillerkänns samma värde som andra eller likhet inför lagen.

Först och främst bör härvid framhållas att principen om allas likhet inför lagen (den så kallade objektivitets- eller likhetsprincipen som framkommer i 1 kap 9 § regeringsformen) är en rättssäkerhetsprincip vilken i korthet innebär att o­ffentliga organ i sin verksamhet inte får grunda beslut på andra omständigheter än dem som enligt gällande författning får b­eaktas. Att den tilltalade har hög i­nkomst får till exempel inte inverka på utgången i ett brottmål. Att den sökande har hög inkomst ska däremot i högsta grad inverka på utgången i en ansökan om försörjningsstöd.

Så länge aktuella bestämmelser i de båda fallen följts har så­ledes likhet inför lagen upprätthållits, även om höginkomsttagaren i det senare fallet rent faktiskt hamnat i ett sämre läge än den med låg inkomst.

En lagstiftning där sam­könade par inte medges adoptera innebär således inte i sig att likhet inför lagen inte skulle föreligga, oavsett hur man ställer sig till lagstiftningen som sådan.

Vad gäller alla människors lika värde skulle det till exempel kunna framhållas att det redan i dag i Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2008:8) rekommenderas att människor över 42 år inte ges medgivande att adoptera.

Anser då Socialstyrelsen att människor över 42 år är mindre värda än andra? Naturligtvis är det inte så. Det torde i stället vara så att barnets intresse av generellt sett hyfsat vitala föräldrar vägts mot generellt sett mindre vitala människors intresse av att adoptera, där 42 år bedömts utgöra en lämplig gräns.

Är det då så att en ordning där samkönade par inte tillåts adoptera innebär att dessa behandlas som mindre värda än andra? I den mån man finner att barnets bästa inte är förenligt med ett samkönat föräldraskap och barnets bästa verkligen väger över de vuxnas intresse av att få adoptera, måste svaret bli nej.

Det beror därvid i likhet med vad som gäller för människor över 42 år inte på att dessa skulle vara mindr­e värda än andra utan på att ett motstående intresse ansetts väga tyngre.

Ebba Busch Thor säger sig utgå från barnets bästa och landar samtidigt i slutsatsen att det vore rätt att förespråka en ordning där samkönade får adoptera. Den enda slutsats som går att dra av detta är att den kristdemokratiska partiledaren inte ser någon motsättning mellan dessa intressen, eftersom barnets intresse annars hade vägt över.

I förlängningen innebär detta att barnets bästa anses kunna uppnås även utan både en mamma och en pappa. Det är en uppfattning som skiljer sig mot Kristdemokraternas hittills­varande ståndpunkt.

Närmare redogörelse till stöd för denna fundamentalt nya inriktning saknas emellertid i Ebba Busch Thors debatt­artikel, vilket lämnar läsaren något frågande vad den verkliga bakgrunden är, eftersom det enligt anvisning i vart fall inte är fråga om populism.

Mikael Ericson, jurist och kristdemokrat, Stockholm