Många röster har höjts, även här i Dagen, efter Uppdrag gransknings (UG) reportage om Livets ord. Bland annat har Carl-Henric Jaktlund och Mats Selander i var sin text betonat att vi som troende och församlingar måste tåla granskningar och göra justeringar när brister uppenbaras (Dagen 25/11, 2/12).
Jag håller helt och hållet med.
I mina uttalanden i själva programmet, på vår egen informationsblogg blog.livetsord.se och olika andra forum har jag velat hålla en ödmjuk och självkritisk attityd inför svagheter i vårt förflutna, inför felaktiga beslut och inför människor som farit illa, parallellt med tacksamheten och glädjen jag känner för alla dem som blivit betjänade och välsignade genom Livets ords arbete. Den inställningen präglar hela den nya ledningens interna arbete. Vi har ett ansvar för att den grund vi nu bygger, för arbetets framtid, ska vara solid och stabil inifrån och ut och att svagheter ska identifieras, analyseras och tas itu med, inte sopas under mattan.
En kritik som uppmärksammar reella brister så att dessa kan åtgärdas, välkomnar jag – inte motvilligt utan med öppna armar. Jag vill också tro att alla de utvecklings- och förändringsprocesser som faktiskt påbörjats och pågår på Livets ord i dag bekräftar att detta inte bara är tomma ord från min sida.
Att jag däremot också har framfört kritik mot UG:s reportage betyder alltså inte att jag generellt avvisar granskning eller kritik av Livets ord – inte på något sätt. Det jag däremot reagerar kraftigt emot är att UG ovanpå en grund av befogad kritik har byggt ett berg av allvarliga men bristfälligt grundade anklagelser. I efterhand kan vi inte tolka agerandet på annat sätt än att man arbetat utifrån en på förhand bestämd agenda. Några tydliga tecken på detta:
I programmets efterspel har redaktionen betonat hur länge och hårt man arbetat med reportagets innehåll, och rest över världen för att samla sitt material. Ändå skickade man oss inte de konkreta frågeställningar som skulle tas upp förrän 14 dagar innan sändningsdatum – och då med begäran om svar inom två (!) dagar. Efter två dygns hårt arbete – många frågor rörde situationer och händelser som låg 15–25 år tillbaka i tiden – skickade vi svar på samtliga frågor, men tyvärr ignorerades till stor del våra perspektiv. Det mesta av programmet var i det här läget redan färdiginspelat.
Ett av flera exempel på UG:s selektiva hantering av fakta var uppgiften om en norsk kollekt från 2003 som sades ha gått till Ulf Ekman personligen. Just detta påstående var ett av få som innehöll faktauppgifter nog för att vi skulle kunna gå till botten med vad som hade hänt. Vi tog direktkontakt med pastorn som tog upp gåvan, och både han och vår egen ekonomiska dokumentation bekräftade att gåvan tvärtom betalats in till Livets ords arbete. Trots att UG fick denna information lade man ändå sitt fokus på det uppenbart felaktiga påståendet att gåvan gått till Ulf privat.
Reportaget innehöll ett kort filmklipp där Mats-Jan Söderberg, före detta missionär i Ukraina, står framför ett kyrkbygge i Donetsk och bland annat säger 'Dina böner och dina gåvor har gjort detta möjligt'. Detta blev underlag för anklagelsen att LO samlat in gåvomedel som inte givits vidare. Ser man klippet i sin helhet (som finns på vår informationsblogg) hör man däremot Mats-Jan understryka om den lokala församlingen att: "Allt betalar de själva" och "De bygger det här för egna offrade pengar, ett land som har den djupaste ekonomiska krisen i Europa". Om just detta (att kyrkan byggdes för egna gåvopengar) säger han: det "är ett resultat av dina böner, det är ett resultat av ditt givande, ditt engagemang i vad vi en gång kallade för Ryska inlandsmissionen". Hur UG-redaktionen, som naturligtvis måste ha sett klippet i sin helhet, kunde ha mage att klippa det till en helt annan innebörd, är en gåta.
I den avslutande intervjun med mig behöll man i klippningen mina medgivanden om brister, men tog bort all min kritik och mina ifrågasättanden av inslag i reportaget. Återigen ville man undvika alla perspektiv som kunde störa UG:s eget. Den oklippta versionen finns att se på vår informationsblogg.
Samma arbetssätt som användes i samma programledares förra reportage om Livets ord – där vi inbjöds till medverkan i ett, som man uttryckte det, "fördomsfritt och respektfullt program" om "kyrkor, rörelser och församlingar" men sedan i stället jämställdes med Hare Krishna, Moonkyrkan och Scientologin – upprepade sig. Intervjuer och fakta klipptes och sammanställdes så att allt som kunde ifrågasätta och problematisera reportagets ensidiga bild, förpassades till skuggorna.
När befogad kritik mixas ihop med onyanserad och ogrundad för att ge en starkare effekt, blir det utmanande att gensvara. Brister och felaktigheter ska ångras, bekännas och tas itu med, medan sanningslösa anklagelser ska tillbakavisas – inte tvärtom.
Låt mig därför återigen betona: Jag vill vara den förste att ödmjukt erkänna, be om förlåtelse för, och söka reparera, de områden där vi har brustit. Samtidigt har vi också ett ansvar att sakligt bemöta den tendentiösa journalistik och de ogrundade påhopp som reportaget tyvärr till stora delar bestod av.
Lyckligtvis segrar alltid sanningen till slut. Ibland genom att den avslöjar felaktiga anklagelser och ibland genom att den avslöjar verkliga brister och leder till bättring.