Livets ords arbete måste tåla dagsljus

Frågetecken för Livets ord och dess ekonomiska hantering har rests förr, exempelvis i fjol när Dagen och andra medier rapporterade om, och kritiserade, de pensionsavtal som den tidigare styrelsen inrättat åt sig själva.

Och på onsdagskvällen var det dags igen när SVT:s Uppdrag granskning tydliggjorde den undervisning om pengar som tidigare präglat församlingen och bevisligen fått människor att ge över sin förmåga i rädsla för att annars mista Guds välsignelse. Dessutom presenterades en rad uppgifter om misstänkta oegentligheter som finns runt omkring Livets ord i allmänhet och Ulf Ekman i synnerhet.

Det är värt att ta på stort allvar och bör leda till rannsakan.

Är allt som sägs och påstås i programmet sant? Det är svårt att avgöra, mycket av det som rapporteras sägs utan att SVT redovisar dokument som bekräftar uppgifterna. Såväl överdrifter, felaktiga minnesbilder som lögner kan blanda sig in i beskrivningarna. Men samtidigt som bevisen kan anses vara få är indicierna många. Röster som från en rad skilda håll pekar på, och hävdar, samma saker är klart besvärande.

Nuvarande föreståndaren Joakim Lundqvist kritiserar programmet hårt och det kan finnas fog för det. Uppdrag granskning driver ofta sina teser hårt och det kan finnas anledning att kritisera såväl former som resultat.

Men samtidigt vore det även klokt med en analys av den egna verksamheten, inte enbart av SVT:s.

Livets ord har gjort, och gör, mycket gott för de pengar som samlas in, det är ställt bortom allt tvivel. Det sociala arbete som församlingen utför i Uppsala är stort och imponerande, likaså exempelvis de insatser som gjorts när medicinska team skickats ut till krisdrabbade områden i världen.

Men tyvärr är det inte lika ställt bortom allt tvivel att pengar inte missbrukats och missköts för egen vinning; att offrade medel inte använts åt annat än vad medlemmarna tänkt och trott när de skänkt. Och den grundläggande orsaken till att de misstankarna är möjliga ligger inte hos SVT eller Uppdrag granskning utan i stiftelseformen med sin mycket begränsade insyn. Redovisningar tenderar fortfarande att äga rum först när man är tvingad till det. Den formen av reaktivitet är problematisk.

Det bästa vore att lämna stiftelseformen och i stället driva församlingen som en förening där insynen för såväl medlemmar som omgivningen är mycket större.

Ulf Ekman valde att helt ignorera SVT:s frågor, men Joakim Lundqvist ställde upp och var klok nog att be om förlåtelse för snedvridenhet i undervisningen om pengar samt för de brister i ”öppenhet och tydlighet” som funnits. Men för att det ska vara helt igenom trovärdigt behövs konkreta steg som visar att nutiden är annorlunda än historien och att framtiden kommer bli än bättre.

Att all verksamhet framöver, utan undantag, kommer att tåla fullt dagsljus.

LÄS MER: Livets ords föreståndare: En orättvis beskyllning mot Ekman