Ett kristet liv utan stelhet

Tack Ninni för att du lyfter en intressant fråga! Jag tror att många inom frikyrkan delar din oro kring "'dogmen' om 'vi- och dom'" och känner sig obekväma med att ha "patent på sanningen" eller att ha "en plikt att öppna andras ögon". Jag är själv uppvuxen i Pingströrelsen och har brottats en del med dessa frågor, men jag upplever inte att dessa frågor är lika tydliga i dag. Den värsta kulturprotektionismen tror jag vi har gjort upp med och förhoppningsvis lämnat bakom oss.

Om jag förstår dig rätt tänker du att de problem du beskriver uppstår ur en teologi som betonar hängivenhet, personlig frälsning och relation till Jesus. Jag är inte helt övertygad om att det är det som är problemet, utan tror snarare att du är något på spåren när du talar om en ”förstelnad teologi”.

Om vi föreställer oss att den kristna tron är för en sluten grupp människor som har hela sanningen och inte har något mer att själva lära sig, då hamnar vi i "vi-och dom" och patenterade sanningar. Är det inte där problemet ligger? I stelheten? Borde vi inte i stället tänka oss att den kristna tron är som en levande rörelse för en öppen grupp människor som fortfarande växer, utvecklas och lär sig?

I Apostlagärningarnas åttonde, nionde och tionde kapitel kan vi läsa om när den tidiga kyrkan sprängde gränsen för det som var deras stora ”vi- och dom” och gick med evangeliet till hedningarna. Filippos leds ut till ökenvägen för ett bibelstudium med en Etiopier. Annanias utmanas i en syn att besöka kyrkans värsta fiende och han öppnar med ”Saul, min broder.” Petrus får upprepade syner och när han senare talar till hedningarna säger han: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor”.

Här finns inget dogmatiskt "vi- och dom". Gud genomför sin frälsningsplan och en Andens våg sprider evangeliet över hela världen. Här finns ingen som tror sig ha monopol på sanningen, de troende är med och lär sig under vägen! Detta är väckelse och det, mer än något annat, är väl frikyrkans arv?

Vad är en hållbar teologi för 2016, frågar du. Jag tror att du har satt finger på några viktiga frågeställningar och jag tycker du har spännande tankar kring att ha Gud i centrum och inte fastna i förstelnad institutionell religion, men låt oss inte omförhandla så mycket att vi blir osäkra på vad vi menar med att vi är frälsta.

För mig är frälsningen en alltför­ värdefull gåva och dyrbar­ skatt för att bli otydlig med. Det är skillnad på att ha tagit emot Jesus som sin personlige frälsare­ och att inte ha gjort det.

Låt oss i stället be om Guds ledning, Andens kraft och tro för en ny väckelse, ett spännande äventyr som spränger gränser och hjälper oss att ännu mer förstå Guds kärlek till hela världen!

Clas Newman­, rektor på Kaggeholms folkhögskola