Sträck ut en hand trots risken att bli avvisad

Under några års tid i Skellefteå tog jag på mig ett viktigt uppdrag, en nåd som innebar att varje julafton åka och besöka romska barn som bodde på en camping. Min uppgift som tomtemor i full mundering var att dela ut julklappar. Detta var när tiggarvågen brakade loss över Sverige, barnen kom med sina familjer upp hit till kalla norr, där bodde de i husvagnar i olika konstellationer och vi hjälpte dem med smått och stort.

Alla goda handlingar börjar med en gärning och vi började med att bemöta dem där. Jag ger inte mig själv ryggdunkningar för att jag ger barn julklappar – jag känner alltid utmaningen i att göra mer. Jesus utmanar mig, samhällets skevhet utmanar mig, att göra mer. Det ni har gjort mot en av mina minsta har ni även gjort mot mig, säger Jesus. Utöver att göra gott mot ”min minsta”, kan vi behöva fundera över vad som är ”mitt minsta”. Om jag rannsakar mig själv, vad stannar jag upp vid och känner att jag är nöjd med? Kan vi fundera på vad vårt, ditt och mitt minsta är?

Jag bryr mig inte egentligen om vad du gör, utan jag bryr mig om att du gör något osjälviskt. För det är när vi vänder bort blicken och tänker att någon annan ska göra det som vi är ute på tunn is. Likaså när vi gör en ”god gärning” mer för att lätta vår egen skuld än gör den för den andres skull, och så lägger en osynlig skuldbörda på mottagaren.

Ibland avstår vi från att ge för att vi oroliga att bli lurade, att det vi ger inte kommer dit det ska. Då tänker jag att för mig handlar det om att jag vet vad jag har gjort.

Kärleken håller på att svalna i världen, och vi är Guds motkraft till det.

—  Nina Eriksson

Jesus lägger olika saker på våra hjärtan, olika pund att förvalta och oväntade människor att möta, det är här våra hjärtan öppnas upp. Vi behöver böja på nacken inför det faktum att kärleken håller på att svalna i världen och vi är Guds motkraft till det. Att stanna upp och se mig omkring i folkvimlet för att se åt vem jag kan utföra en kärleksfull handling. Att med kärleksfulla ögon se vem Jesus vill jag ska hjälpa. Allt är inte grandiosa hjältedåd! Vi behöver små handlingar som kommer från kärlek och som inte kräver något i gengäld.

Ibland handlar det om att gå fram till en okänd som kämpar och säga: ”Hej, jag ser dig. Vill du att jag hjälper dig?” Om det så är att bära en matkasse, ge en kram till en okänd eller skjuta till en slant åt någon som kämpar.

Vi behöver se med kärleksfulla ögon runt om oss och göra oss sårbara i att våga och vilja sträcka ut en hand, med vetskapen om att: Vi kan bli avvisade. Vi kan bli bortstötta. Men vi kan också bli bemötta med glädje.

Men för att bli bemötta behöver vi först våga sträcka ut handen. Jesus utmanar oss till det. ”Ett nytt bud ger jag er, att ni ska älska varandra. Såsom jag har älskat er skall ni också älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar” (Joh 13:34–35).

[ Clara Lidström: Julen ska inte vara något vi ska konsumera oss igenom ]