Bibelläsningen är inget att skryta om

Även om jag hellre vill känna Bibelns sidor mellan fingrarna använder jag sedan länge en bibel-app på min mobil. Appen har en hel del finesser för att kunna förkovra sig i och sprida Guds ord. Det finns olika översättningar och språk, man kan skicka bibelord som uppmuntrande bilder till vänner och även följa olika läsplaner för att kunna diskutera i samtalsgrupper. Med Bibeln som en mobil-app har man den i ett händigt och portabelt format. Samtidigt finns det en del funktioner som jag är kritisk till:

”Samlingsbild från allt du läst under 2018 - fira med en enda delbar bild!”

”Antalet perfekta veckor man läst” som kan delas bland annat via mail, sms eller messenger

”Låt vänner se vilken läsplan du följer”

”Bästa bibelläsningsplanen” som kan delas med andra via mail, sms och så vidare.

Det finns en vits med att leva ”i världen men inte av världen”, som det så bekant heter. Vi lever i ett samhälle där vårt värde definieras utifrån vad vi gör, inte utifrån vilka vi är. Mycket av våra liv läggs ut på sociala medier. Vi vill visa upp oss själva genom vad vi gillat, vad vi delar och vilka inlägg vi lägger ut. Vi har kontakt med människor via dessa medier och delar varandras liv på ett mer öppet sätt. Men är detta vägen att gå just för bibelläsandet?

Vår andliga kost är inget vi inmundigar för syns skull. Vad finns det för vinning i en prestationsbaserad läsning? Vad blir följden om jag har noll "perfekta veckor", är jag då en misslyckad kristen? Och varför ska jag dela en bild till andra på hur mycket jag har läst under året som gått? Varför vill jag dela vilken läsplan jag själv följer just nu? Enligt utvecklarna av appen handlar varje ny funktion om att uppmuntra folk till att förbli i Guds ord. De har alltid sett en betydlig ökning i dagligt bruk när nya funktioner läggs ut. Jag är positiv till att appen följer med i den tekniska utvecklingen och tillgängliggör Bibeln så att den kan läsas när som helst och var som helst. Samtidigt är jag kritisk till funktioner som är värderande och tar bort syftet med läsningen. Jag får en känsla av prestation varje gång jag ser "perfekta veckor" på första sidan.

Guds ord är en central del av livet som kristen. Hur Bibeln sedan får ta plats i och genom oss är individuellt och framför allt inget som ska jämföras med andra. Bibelläsningen i vardagen kan inte jämföras med antal gjorda kilometer på spring-appen som delas på Facebook, Instagram-bilder på smaskiga måltider eller instruktionsfilmer på Youtube. Detta är viktigt framförallt för dem som är nya i tron.

Är det så här vi vill presentera läsning: ”läs, dela så att andra ser vad du gör och sträva efter perfektion!” Ska vi följa med strömmen i alla lägen eller är det kanske dags att tänka ett varv till? Vill vi presentera vår egen tid med Guds ord som en prestation? Ska allt jag gör i min andliga resa i Bibeln vara till allmän beskådan?

Är det sätt jag presenterar mig själv som bibelläsare för andra viktigare än att jag faktiskt begrundar och tar vara på det ord jag läst? Även om det bara blev ett lästillfälle under veckan? Är någon heligare för att det lästs si eller så mycket?

Det finns många sätt att inspirera andra till att förkovra sig i Gud ord, både via sociala medier och appar, men att visa upp sin prestation är inte ett av dem. Andrea Wallenberg,

Nyköping