”Det är dags att släppa enprocentsmålet”

Sverige har axlat ett enormt ansvar för världens nödställda. Vi lägger mer resurser på bistånd än nästan alla andra länder, sett till vår storlek. I dag satsar Sverige lika mycket på bistånd som på hela rättsväsendet, hela föräldraförsäkringen eller alla universitet och högskolor.

Vårt stora biståndsåtagande kräver stor respekt för vad som fungerar och vad som inte fungerar. Det svenska biståndet har onekligen gjort ovärderlig nytta runt om i världen. Men lika tydligt är att det finns stora brister och att biståndet inte alltid varit framgångsrikt.

I vissa afrikanska länder, där Sverige i decennier varit stora givare, svarar biståndet fortfarande för cirka en fjärdedel av bruttonationalinkomsten (BNI) efter 40 år av utvecklingssamarbete. En rapport från Expertgruppen för biståndsanalys visar att bara vart femte av Sidas biståndsprojekt lever vidare när Sidas finansiering tagit slut.

Vi ser också att dagens modell, med ett utbetalningsmål som är kopplat till Sveriges ekonomiska tillväxt, skapar stor ryckighet. Detta kallas för enprocentsmålet och innebär att biståndets faktiska storlek kan skifta kraftigt från år till år. Det försvårar långsiktig planering och bidrar till dålig kvalitet.

Samtidigt är behoven i välfärden och statens kärnverksamhet mycket stora de kommande åren. Det kommer att kräva prioriteringar bland statens övriga utgifter. Då kan inte biståndet växa som det gjort hittills utan att det vägs mot andra behov. I stället för ett enprocentsmål vill vi att riksdagen vart fjärde år slår fast en fyraårig biståndsram. Detta liknar den ordning som gäller andra politikområden med långsiktiga planeringshorisonter som infrastruktur, forskning och försvar.

För åren 2021-2024 anser Moderaterna att budgetramen bör vara 170 miljarder kronor, eller i genomsnitt 42,5 miljarder kronor per år. Anslagen kommer alltid att ligga klart över FN:s biståndsmål om 0,7 procent av BNI och vi kommer fortsatt att vara ett av de länder som lägger mest pengar på bistånd.

I ett läge där resurserna för bistånd inte automatiskt växer behöver medlen prioriteras hårdare. Samtidigt ger en flerårig ram betydligt bättre planeringsförutsättningar och ökade möjligheter för ett effektivt bistånd med tydliga prioriteringar.

Utifrån tre kriterier – vad som är effektivt, vad som ligger i Sveriges intresse och vad som Sverige historiskt sett är bra på – har Moderaterna identifierat fem områden som den svenska biståndspolitiken bör sätta högst upp på agendan. Det handlar om katastrofbistånd, hälsa, klimat, jämställdhet och institutionsbyggande.

En större del av biståndet bör gå till katastrofbistånd och humanitära insatser – för att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet i händelse av krig och kris. Det är biståndets kärna. Vi ser att de humanitära behoven ökar, inte minst kopplat till den globala flyktingsituationen. Här kan Sverige göra kraftfulla insatser för att hjälpa de allra mest utsatta i vår omvärld.

Satsningar på hälsa är ytterligare ett effektivt bistånd med jämförelsevis tydliga och mätbara resultat. Det kan till exempel handla om antalet barn som vaccinerats. Att satsa på hälsa stämmer också väl överens med tanken om att de mest grundläggande behoven först måste tillfredsställas innan andra typer av insatser är meningsfulla. I ett längre perspektiv bidrar detta bistånd till välstånd och minskad fattigdom, då människor får bättre förutsättningar att arbeta och förverkliga sina drömmar.

Även klimatinsatser bör utgöra en större del av biståndet. Klimathotet måste vi lösa tillsammans. Därför behövs investeringar i projekt som påtagligt minskar utsläppen i länder som inte nått lika långt i den gröna omställningen. Det är både klimatsmart och kostnadseffektivt.

Sverige ska fortsätta vara en stark röst i världen för kvinnors rättigheter – och det ska avspeglas i biståndspolitiken. Då behövs ett nytt grepp och tonvikt på resultat. Ett bra sätt att stärka kvinnors egenmakt är att se till att centrala samhällsfunktioner fungerar. Det handlar inte minst om att kvinnor ska ha tillgång till utbildning och adekvat hälso- och sjukvård.

Fungerande institutioner är inte enbart nödvändiga för att säkra rättsstaten och demokratin, utan de möjliggör också ekonomiskt tillväxt. För att företag ska våga investera i ett land krävs någorlunda tydliga lagar och institutioner som kan upprätthålla dem. Att hjälpa länder att etablera till exempel ett fungerande lantmäteri, i syfte att stärka äganderätten, är därmed en god insats för att skapa förutsättningar för ekonomiskt tillväxt och ökat gemensamt välstånd.

Hela biståndspolitiken måste samtidigt genomsyras av förbättrad kontroll och utvärdering. Det är en förutsättning för att biståndet ska uppfattas som legitimt.

Sveriges bistånd ska skapa förutsättningar för människor att lyfta sig ur fattigdom och förtryck, minska klimatpåverkan samt lindra mänskligt lidande i händelse av kris och krig. Men då måste vi våga göra nödvändiga förändringar och prioriteringar.

Elisabeth Svantesson (M), ekonomisk-politisk talesperson

Hans Wallmark (M), utrikespolitisk talesperson