Ge svenskkyrkliga valfrihet

Något av det allra finaste som Svenska kyrkan haft är territorialförsamlingen. Hela Sverige – från norr till söder, väster till öster – har varit täckta av församlingar, där gudstjänst hållits regelbundet och där människor fått hjälp vid förrättningar, själavård och nästan daglig närvaro av kyrkan. Församlingsbornas medlemsavgift har kunnat finansiera församlingsverksamheten.

Nu har situationen förändrats och åtminstone tre trender i tiden har gjort att territorialförsamlingsbegreppet förändrats eller urholkats.

1. Migrationen

Det pågår en ganska formidabel omflyttning av folk i landet. Landsbygden töms och folk flyttar till städerna och storstadsregionerna. Människor kanske skulle vilja ge sin medlemsavgift till sin hemförsamling i exempelvis Ångermanland, där en kyrka behöver renoveras, men det går inte i dag.

2. Storpastoraten

Migrationen, parad med medlemstappet i Svenska kyrkan, har medfört att församlingar slagits samman till storförsamlingar eller storpastorat för att ekonomisera verksamheten. I många städer fungerar nu sådana stora enheter och flera är på gång.

Församlingsordningen föreskriver en huvudgudstjänst i veckan för att få kallas församling. I praktiken betyder det här, framför allt i landsbygdsförsamlingarna, att prästen bor i en församling och endast besöker de många små församlingarna i pastoratet för gudstjänst och förrättning. Territorialförsamlingen har i princip då upphört att gälla.

3. Splittrad teologi

Allt det här gör att människorna, framför allt i städerna, nu söker sig till den kyrka, som man tycker ger dem allra mest, andligt och verksamhetsmässigt. Det betyder att om någon bor i en församling som inte har så mycken verksamhet, och den verksamhet och förkunnelse som finns inte attraherar, så söker man sig till en annan kyrka. Fast medlemsavgiften betalas fortfarande i den församling där man bor och vars verksamhet och andliga linje personen kanske inte alls vill stödja. Många ger nog en hel del i kollekten till verksamheten i den kyrka där man firar gudstjänst, men det är omöjligt i dag att låta hela medlemsavgiften gå dit.

Det skulle finnas flera fördelar med att låta territorialförsamlingsprincipen falla och låta kyrkomedlemmarna få ge sin medlemsavgift till den församling där man är aktiv och firar gudstjänst i. Det skulle också sporra eller tvinga församlingarna att utforma sin verksamhet så att den mera attraherar folk.

Den konkurrenssituationen kunde då ha det goda med sig att församlingarna blir mer aktiva och därmed också bidrar till att vända och tända Svenska kyrkan.

Carl-Erik Sahlberg, docent, före detta direktor i S:ta Clara kyrka