Kan inte ha kyrka som tillåter homofobi och kvinnoprästmotstånd

Svenska kyrkan fattade 2009 det historiska och glädjande beslutet att införa vigsel för samkönade par. Men vad många missade i glädjeyran var att kyrkomötet också beslutade om väjningsrätt för de präster som motsatte sig samkönad kärlek. Dessa fick nu med kyrkomötets goda minne rätt att vägra viga samkönade par. Därmed legitimerade kyrkan själv det synsätt som ligger bakom prästers vägran att viga samkönade par, nämligen att utlevd homosexualitet är en synd.

Det var inte första gången Svenska kyrkan fattade dubbeltydiga beslut om samkönad kärlek. Redan 2005 valde kyrkomötet att formulera sig vagt kring "botandet av homosexualitet". I något som benämns som Pastorala riktlinjer skriver kyrkomötet att "Svenska kyrkan inte bör sanktionera eller organisera botandet av homosexuella". Kyrkan kunde valt att formulera sig tydligare men att detta inte skedde, var ett medvetet försök att härbärgera två motsatta synsätt, å ena sidan bejaka kärleken mellan samkönade par och å andra sidan lämna utrymme för ett förnekande av denna kärleks giltighet.

Denna dubbeltydlighet har vi sett exempel på tidigare i Svenska kyrkan, ämbetsreformen rymde en rätt för manliga präster att vägra tjänstgöra med kvinnliga präster. Resultatet blev förödande för kyrkan och särskilt för de kvinnor som drabbades personligen.

Mycket har skrivits om Uppdrag gransknings program "Bögbotarna" och kritik har riktats mot deras journalistiska metod även från flera biskopar i Svenska kyrkan vilket är djupt oroande. Hans Stiglund, biskopen i Luleå, går så långt att han hävdar att det inte går att kritisera prästerna i tv-programmet eftersom mycket god själavård kan ha klippts bort.

Vi delar inte denna kritik utan tycker programmet förtjänstfullt visar hur själavården används för att hävda fördomsfulla och kränkande åsikter om samkönad kärlek. Många undrar hur sådana åsikter kan tillåtas inom Svenska kyrkan men det är dessvärre ett direkt resultat av kyrkans försök att rymma motsatta synsätt om samkönad kärlek.

I den inomkyrkliga debatten sägs ofta att kyrkan inte är en "åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap", detta legitimerar att såväl kvinnoprästmotståndare som "bögbotare" kan fortsätta att verka i kyrkan och uppbära lön. Det är som om kyrkan chansar och kör, sticker huvudet i sanden och hoppas på att ingen ska fara illa eller kränkas på grund av kön eller sexuella läggning. Detta är både ett naivt och farligt sätt att vara kyrka på. Vi kan inte ha en kyrka som tillåter homofobi och kvinnoprästmotstånd. En sådan kyrka slår fast att kvinnor och homosexuella är mindre värda.

Glädjande nog har många församlingar och stift gått ut med försäkringar om att de bejakar kärlekens mångfald men så länge väjningsrätten och dubbeltydigheten finns kvar har vi en kyrka i konflikt och med trovärdighetsproblem.

Så, gör om, gör rätt är nu den enda framkomliga vägen för Svenska kyrkan. Kyrkomötet måste gå till botten med den problematik som framkommer i Uppdrag gransknings program.

Tiden är inne för varje församling att skaffa sig en regnbågsflagga och stolt hissa den till vardag och fest.

Peter Englund, församlingspräst S:t Matteus kyrka, Malmö

Helena Myrstener, församlingspräst Limhamns församling, Malmö