Kenneth Walve: När matkriserna blir globala

Med oro hör vi att mänskligheten lever över jordens tillgångar på många områden. Gäller det även maten? Kommer den att räcka i framtiden?

Utvecklingen som vi sett de senaste sextio åren kan få oss att känna visst hopp. Tillgången på mat har ökat snabbare än befolkningen. Medan jordens befolkning växte från 3 miljarder år 1960 till nuvarande 7,6 miljarder, har skördarna av till exempel vete blivit tre gånger så stora. De odlade jordarna har visserligen inte vuxit särskilt mycket, men avkastningen har förbättrats tack vare förädlade sorter och energikrävande användning av konstgödsel, bekämpningsmedel och maskiner, och framför allt genom bevattning.

Fem gånger så mycket fisk används nu jämfört med 1960. Det öppna havsfisket ökar inte sedan 1990-talet men i stället har fiskodlingen vuxit enormt. Den är nu nästan lika stor som klassiska fisket.

Ser vi framåt, så är utvecklingen inte hållbar. Jordar och hav används på ett sätt som inte håller i längden. Lester R Brown vid Earth Policy Institute har under lång tid påpekat detta. En av hans sista böcker "Full planet, Empty plates – The New Geopolitics of Food Scarcity" ger intressant och skrämmande läsning.

Bristen på mat är ett stort hot för mänskligheten. Jag kan inte se, hur man särskilt länge till kan öka de globala skördarna i takt med befolkningstillväxten. Kommer man ens på sikt kunna behålla den nivå av skördar man nu har?

Vattenbristen kommer att slå mot jordbruket. Omkring 40 procent av spannmålsskördarna är beroende av konstbevattning, ofta från floder. Men sedan 1970-talet ökar användningen av fossilt vatten. Det är gammalt vatten i marken som fylls på mycket långsamt. Därför minskar tillgången på vatten i norra Kina, centrala Indien och delar av USA. Saudiarabien är ett drastiskt exempel. Under mer än tjugo år var man självförsörjande på vete, men den odlingen har i stort sett upphört när vatten fattas.

Kampen om vatten är storpolitik. Turkiet bygger stora dammar som kraftigt begränsar vattenflödet i Eufrat och Tigris till Syrien och Irak. När bevattningen ökar i Etiopien, Sudan och Sydsudan från Nilen, minskar tillflödet till Egypten.

Den globala uppvärmningen slår mot jordbruket. Tyvärr verkar önskan att begränsa framtida temperaturökning till 1,5 grader vara en utopi. Följden blir nya värmeböljor, översvämningar och torka. Svenska bönder kanske gynnas av högre temperatur, men globalt sett ökar problemen. År 2012 såg ut att ge en rik majsskörd i USA, men när temperaturen nådde över 40 grader hindrades frösättningen och majsen skadades. En studie på Filippinerna har visat att spannmålsskördar minskar med tio procent för varje grads höjning.

Vad tål världen av väderoro och missväxt? Inte särskilt mycket. Lagren av spannmål inför skörden nästa år beräknas motsvara tre månaders behov enligt International Grains Council. För att vara säker mot livsmedelsbrist inför framtiden borde lagren vara betydligt större.

När matkriser kommer, kanske vi i Sverige klarar oss till en början, för vi har råd att importera mat. Men många fattiga i Afrika, Sydasien och Mellan­östern kommer att lida, och gör så redan.

Vid brist på mat kommer stater att i första hand tänka på sin egen försörjning. Så tolkar jag det som hände, när torka drabbade Europa 2003 och skördarna minskade. EU brukar exportera spannmål, men då dröjde det flera månader innan spannmålsbönderna i EU fick exportlicenser. Vad kommer att hända i år?

Hur kan Sverige och världen åtminstone minska följderna av matkriser?

Beredskapsplaner är viktiga, hur vårt land kan klara internationella kriser som ger matbrist. Där vatten finns kan odlingen öka. För svensk del bör vi åter bruka skogsplanterad jordbruksmark. Detta kostar och blir småskaligt. Varför inte höja momsen på livsmedel och ge pengarna till bönderna?

Jordarna borde användas bättre. Nu nyttjas ibland jordbruksmark när städer växer. Omkring en tredjedel av majsskördarna i USA 2013–2014 gick till etanol – majs som skulle kunnat bli basföda till flera hundra miljoner fattiga. Man får dock restprodukter som blir foder.

Grödor borde odlas som är mindre känsliga för torka än spannmål, till exempel potatis. Bevattningen kan också göras effektivare. Droppmetoder kan ibland ersätta sprinkling, eller man kan skapa färskvatten ur havsvatten. Här ligger Israel långt framme.

Genom att äta mindre kött minskar behovet av fodergrödor. Nu används en tredjedel av spannmålen i världen och mesta sojabönorna till djurfoder. På samma areal kan mer mat produceras om man direkt satsar på livsmedel.

Kenneth Walve, civilingenjör i elkraftteknik, Katrineholm