Lär av andra länder där dödshjälp finns

Det är extremt viktigt att vi stoppar alla försök till att införa legaliserad dödshjälp i vårt land! Nederländerna var först med att tillåta aktiv dödshjälp 2002. Därefter har Belgien, Schweiz samt några länder till gått samma väg. Efter ett par decennier har forskning visat att i dessa länder har antalet aktiva dödshjälpsfall ökat dramatiskt. I Nederländerna ökar antalet fall med 15 procent per år. I år uppskattas det att 7000 personer kommer att få aktiv dödshjälp.

Till en början bedyrade dödshjälpsförespråkarna att aktiv dödshjälp endast skulle gälla vid extremt svåra fall med obotlig sjukdom där slutet var nära förestående. Lagen skulle vara omgärdat med stränga kriterier som inte kunde rubbas. I dag ser vi att det som endast skulle vara en frivillig utväg för ett ytterst fåtal dödligt sjuka ökat enormt. Villkoren har successivt utvidgats så att det frivilliga inslaget inte längre är självklart.

Utredningar i Nederländerna visar att 200 personer utsätts årligen för eutanasi, mot sin vilja. Svaga grupper som personer med psykiska störningar, dementa och självmordsbenägna. Missbrukare som fastnat i drogerna med ångest, depression och personlighetsstörningar men för övrigt fysiskt friska omfattas i dag. Lagen omfattar också barn från tolv år. Ideligen utvidgas bedömningsgrunderna och har man en gång gläntat på dörren, har det visat sig i alla de länder där legaliserad dödshjälp införts, står snart dörren på vid gavel.

Det är inte svårt att tänka sig vad nästa och nästa steg kan innebära på den inslagna vägen. Vad hindrar att nervsjukdomar som ms och als eller vilken kronisk diagnos eller handikapp som helst tillåts som kriterium? I tider där vi vet att de ekonomiska och personella resurserna till sjukvård och mediciner är hårt ansträngda är det lätt att tankegångarna faller in i dessa banor.

Det mest förskräckande att det leder oss in i dödens kultur där respekten för livet och själva dödandet undergrävs. Vi får en rå och kall livsmiljö där rädsla och osäkerhet inträtt i stället för tillit och trygghet. Vågar man bli gammal och/eller sjuk utan att drabbas av underliggande krav på att inte vara en börda?

Någon har sagt att: "Ett land som dödar patienter inom ramen för vård har helt enkelt lämnat det civiliserade samhället bakom sig". Det är precis vad jag tror, har man en gång tappat respekten för livet kan det leda till ett veder­värdigt samhälle där svaret på lösningarna söks på uppgivenhetens väg.

Ingvar Nilsson, Karlshamn