Lars Borgström: Barnen är inte statens egendom - LO kränker en helig rätt

Efter det att Social­demokraterna genom utbildningsminister Anna Ekström fortsätter att attackera religiösa friskolor, hakar också LO på tåget. Fackföreningsbasen Karl-Petter Thorwaldsson tvittrar: ”Skolan ska vara fri från religion. Det är ingen rättighet att pådyvla våra barn föräldrarnas trosuppfattning. Vi ska inte ha religiösa friskolor.”

Förutom det klumpiga påhoppet att religiösa föräldrar ”pådyvlar” sina barn sin trosuppfattning – som om inte all fostran, religiös eller sekulär, innebär att föräldrarna eller skolan förmedlar värderingar och trossystem till barnen – är det uppseendeväckande och avslöjande att Thorwaldsson kallar barnen ”våra”, som om han och den politiska maktapparaten skulle äga de barn som växer upp i Sverige.

Få föräldrar uppfattar nog sina barn som statens, som individer vilka Thorwaldsson och andra makthavare i det offentligas tjänst ska ha tillgång till och fatta viktiga beslut om rörande deras uppväxt och fostran. Den naturliga lagen, som all rätt bör grundas i, lär oss att barnen är föräldrarnas ansvar, bekymmer och glädje. Själva skapelsen och naturens ordningar skänker oss insikten att barnet har sitt upphov i sina föräldrar, att det är hänvisat till sina föräldrar för överlevnad och genom dessa inrättningar förstår vi skapelsens lag, att föräldrarna har rätt och plikt att fostra sina barn. De ska inte överlämna detta ansvar åt någon annan och ingen överhet äger rätt att tillskansa sig detta ansvar.

I totalitära stater som Sovjetunionen och Nazityskland kränkte den politiska överheten föräldrarätten och påtvingade alla i det uppväxande släktet indoktrinering av den kommunistiska respektive nazistiska ideologin. Det var mot bakgrund av dessa erfarenheter Europas juridiska expertis och ledande politiker efter andra världskrigets mardröm formulerade det skydd mot förtryckande och totalitära stater som i gällande Europakonvention ålägger varje land att "… respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse." I förarbetena till denna lag kan följande läsas som motivering till dess nödvändighet: "Vi känner alla till undertryckandet av fria eller privata uppfostringsinstitutioner, fordran på alla föräldrar att placera sina barn i statens uppfostringsinstitutioner, där de får den utbildning som föreskrivs av staten." Man ville förhindra att de upprörande brott mot föräldrarätten och den allmänna rättfärdigheten, som man nyligen bevittnat i de totalitära staterna, någonsin skulle upprepas.

Det är mot bakgrund av ovan­stående mycket oroande att Thorwaldsson, i sitt angrepp på föräldrarätten – närmare bestämt rätten att ge sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med den egna religiösa övertygelsen – talar om "våra barn" i betydelsen statens barn. Det är att kränka en medfödd, självklar och helig rätt.

Nej, Karl-Petter Thorwaldsson, de barn som föds och växer upp i Sverige är inte dina eller statens, utan föräldrarnas!

Lars Borgström, präst och lärare