Massmötenas tid är inte förbi

Jag blir glad och hoppfull då jag hör kristna ledare tala om behovet av evangelister. Är det ett förebud om en andlig besökelsetid, präglad av passion för att leda nya människor till tro?

Under senare årtionden har det känts som om den kristna församlingen tappat mycket av sitt självförtroende. Kallelseglöden, initiativkraften och den heliga ivern. Kyrkfolket har gömt sig innanför stängda dörrar. Ägnat sig åt egen uppbyggelse medan nyandliga rörelser stormat in på arenan och dragit tiotusentals ärliga sökare till sig. De teologiska utbildningarna har inte i någon större utsträckning lyckats forma evangelister med en gåva och talang att förkunna Kristus för folket. Brinnande folktalare som vänder budskapet ut mot dem som ännu inte lärt känna Jesus och med en enkel, radikal omvändelseförkunnelse som inte lämnar någon oberörd. En förkunnelse som dessutom startar en process i församlingen och väcker nöden för andras frälsning till liv.

Men, är det en förändring på gång? Är det en ny respekt och förståelse för evangelistens speciella tjänst som håller på att väckas till liv?

Jag såg sorgen i den gamle mannens blick, min stora förebild och andliga mentor när han sa att ”evangelisterna nog är ett utdöende släkte”. Outtröttligt reste han från plats till plats för att inspirera kristna, tända dem för evangelisation och starta en process som förde kyrkan ut i ett andligt skeende. Folket älskade honom men han kände sig ändå ofta både ensam och missförstådd, sedd över axeln av det teologiska etablissemanget.

"Massmötenas tid är förbi", har religiösa experter förklarat för mig. Samtidigt ser jag på tv hur Liseberg och Skansen samlar massorna till kvällar av gemenskap och sång. Längtan efter samhörighet är bevisligen stor! Atmosfären som skapas då flera tusen glada människor förenas i sång verkar ha en stark dragningskraft. Borde inte den kristna kyrkan i Sverige bjuda in till sådana festkvällar i varje stad? Gå på offensiven eftersom vi tror på vårt budskap och brinner av längtan att dela det med andra? Efter frikyrkornas satsning "Kärlek till Örebro" med Sebastian Stakset i spetsen konstaterar pastor Mikael Hallenius: "Torgmötenas tid är inte förbi" (Dagen 13 maj). Genom sådana satsningar kan spirande evangelistgåvor få en chans att blomma ut.

Läs mer: Kyrkorna i Örebro fyllde torget – för tredje året i rad

"Kampanjkristendom" och "kampanjfrälsning" har varit ord som, i ett nedsättande tonläge, kastats i ansiktet på mig genom åren. Men, djupast sett är det inte vissa mötesformer som ifrågasatts. Det är budskapet. Jag märkte det då jag kom hem från en världskonferens arrangerad av Billy Graham år 1983 för unga evangelister. Jag blev rejält ifrågasatt av tunga företrädare i kristenheten. Det man riktade kritik emot var Grahams sätt att predika personlig frälsning: Att utmana människor att bestämma sig för den breda eller smala vägen och att välja mål för sin vandring. Då anade jag att evangelisttjänsten inte riktigt passade in i det teologiska landskapet i Sverige.

Nu sker det dock en omsvängning. Kyrkor som inte satsat på utåtriktade gudstjänster under flera år hör av sig. I stället för ett mötesbesök vill man föra samtal om lite längre och mer genomtänkta satsningar. För att även ge evangelistgåvan en chans att beröra församlingen och öppna för ett andligt genombrott. Inte bara en känslomässig explosion vid ett enstaka tillfälle, utan en andlig rörelse som sätter djupa spår.

Evangelisten Bertil Paulsson har berättat för mig om perioder då många hundra blev radikalt frälsta. "På den tiden var jag aldrig orolig om ingen kom till tro de tre första veckorna," berättade han. Paulsson kände till de andliga lagarna och trodde på gåvan som Gud gett honom.

Fler och fler ungdomar som förbereder sig för pastorstjänst är tydligt präglade av en evangelistisk glöd. Nu måste vi hjälpa dem att renodla och förädla sin gåva. Sverige behöver frimodiga förkunnare på både gator och torg, i profana lokaler, under fladdrande tältdukar – och inte minst; i alla gamla vackra stadskyrkor som ofta står tämligen oanvända och bara väntar på folkväckelsen.

Min önskan är att vi snart kan få bjuda in till en stor allkristen evangelistkonferens i Norden. Jag vill gärna arbeta för detta tillsammans med någon kyrka som ställer upp som värd för ett sådant initiativ.

Ingemar Helmner, evangelist