Mikael Tellbe: Önsketänkande att judiska kvinnor hade ledarroller

Det är de negativa utsagorna om kvinnor som dominerar i den rabbinska litteraturen, skriver teologen Mikael Tellbe.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

I en insändare i Dagen den 13 november menar Folke Holtz att jag i en intervju ger uttryck för en nidbild av judendomens syn på kvinnan. Intervjun gjordes tidigare i Dagen med anledning av min bok ”Paulus mot väggen” (Libris, 2019). Holtz grundar sig på att jag refererade till den rabbinska tacksägelsen, ”’Välsignad vare Gud som inte har gjort mig till hedning, slav eller kvinna”, och att Paulus tycks kontra denna med, ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna – alla är ni ett i Kristus Jesus.”

Holtz menar att detta är ett uttryck för en typisk ”kristen” föreställning om att det första århundradets judendom var negativ till kvinnor. Han påpekar att i jämförelse med omgivande kulturer hade ”judiska kvinnor vid Jesu tid högre anseende och status än kvinnor i omgivande kulturer”.

En intervju riskerar alltid att bli fragmentarisk. Det som togs upp i intervjun ger inte hela bilden av det jag skriver i ”Paulus mot väggen”. När jag kommenterar den antika judendomens syn på kvinnan skriver jag bland annat: ”Under Nya testamentets tid kunde kvinnan vanligtvis ta del av synagogsgudstjänsten … det finns exempel på kvinnliga föreståndare och ledare i synagogorna.” (s 276) Jag skriver också: ”Senare tids forskning har visat att män och kvinnor i antika synagogor kunde sitta tillsammans.” (s 288)

I en mening är det korrekt att påstå att den antika judendomen hade en generellt mer positiv syn på kvinnan än omgivande kulturer. Det går att finna positiva och mer eller mindre ”jämställda” utsagor om kvinnor i den rabbinska litteraturen. Och som Holtz framhåller så behöver detta påpekas (vilket jag också gör i min bok).

Men allt är relativt. Den judiska historikern Tal Ilan kommer i boken "Jewish Women in Graeco-Roman Palestine" (1995) till slutsatsen att den rabbinska judendomen knappast skiljde sig från samtida kulturers syn på kvinnan. Det som skiljde, menar hon, var snarare hur rabbinerna motiverade sin syn på kvinnans underordnande och lydnad.

Det är bara att konstatera att det är de negativa utsagorna om kvinnor som dominerar i den rabbinska litteraturen. Och här skulle vi lätt kunna göra en tämligen lång lista på mer eller mindre negativa och nedvärderande utlåtanden om kvinnor.

Judendomen under det första århundradet var alltså alltjämt starkt präglad av patriarkala, hierarkiska strukturer, där det är männen och ”männens värld” som står i centrum för samhällslivet. Det var snarare ett undantag än en regel att kvinnor hade ledande roller i det offentliga livet.

Att säga något annat – hur gärna vi än skulle vilja – är ett önsketänkande. Att vända på perspektiven och till och med hävda, som Holtz gör, att andra templets judendom snarare såg ”kvinnor som generaler och männen som fotsoldater” riskerar dessvärre att kantra över i ett annat dike.

Avslutningsvis bör det kanske påpekas att även den framväxande kristna rörelsen präglades av patriarkala samhällsstrukturer. Men jag vill hävda att såväl Jesus som Paulus skiljde sig från den samtida synen på kvinnor. Det som kan diskuteras – och som det görs inom forskningen – är i vilken mening och omfattning de skiljde sig från sin samtid.

Mikael Tellbe, docent i Nya testamentets exegetik och lektor vid Örebro teologiska högskola/Akademi för ledarskap och teologi

Läs också Folke Holtz: Kristna har en nidbild om judisk ojämställdhet

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (72%)
  • Nej (13%)
  • Vet inte (15%)

54 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
HBTQ-tavlan