Nils-Olov Nilsson: Ulf Ekmans konvertering är ett svek

Vi måste vi vakna upp och sluta charmas av den katolska offensiv som vi möter i Norden. Det skriver Nils-Olov Nilsson, missionär och teolog, apropå Ulf Ekmans konvertering.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Observera att den här debattartikeln publicerades den 25 mars 2014. På grund av spridning i sociala medier kan den åter dyka upp på listan över mest lästa artiklar just nu.
 

Jag är fortfarande omtumlad, förvirrad. Tankarna snurrar runt i huvudet och även om det som hänt Ulf Ekman var väntat, ställs jag inför funderingar som för några år sedan var fullständigt otänkbara. Men det omöjliga har blivit verklighet. Den Katolska kyrkan har kommit närmare frikyrkan.

Det är intressant att notera att Ulf Ekman som katolik nu tvingas säga nej till den evangeliska kyrkan, vilken från och med nu måste betraktas som bestående av förvillade trossyskon vilka bör räddas och föras tillbaka till moderkyrkan. För endast där finns frälsning.

Han måste också jämställa traditionen med det skrivna Ordet. Förresten, vem kan definiera vad traditionen finns? Han försvarar Marias framträdande position i försoningsprocessen, som medåterlöserska och Guds moder.

Ulf kan inte heller säga att han är säker på sin frälsning utan att tvingas vandra genom skärseldens plågor tillsammans med andra katoliker. Vilken tragedi.

För Ekman blir inte heller Herrens bord en enkel måltid då församlingen närmar sig Kristus och inspireras av ett fullkomligt offer på Golgata. Eukaristin inom den Katolska kyrkan är istället ett evigt upprepande av ett oblodigt offer då brödet blir Kristi kött och vinet Kristi sanna blod. En idé som Ulf Ekman förnekat under större delen av sin trosvandring och som han även med frenesi bekämpat. Men nu är han fångad av denna helt osannolika och obibliska tanke.

Genom sin nyvunna katolska tro erkänner han också en ny auktoritet – Påven som Kristi ställföreträdare på jorden. En lära som hämtar sin inspiration i romarriket, och som under århundraden har befläckat kyrkans rykte och åsamkat den stor skada. Det räcker med att vi går tillbaka i kyrkohistorien till den mörka medeltiden för att övertygas av det jag påstår.

Ulf Ekman står nu inför en ny verklighet då han försvarar tanken på reformationen som en orsak till kyrkofamiljens splittring och vilken följaktligen betraktas som en svulst i kristenheten. För Ulf Ekman förvandlas därmed Martin Luther till en riktig bråkmakare som orsakat kyrkan stor skada.

Jag skulle kunna fortsätta med att beskriva Ulf Ekmans nya verklighet. Men det behövs inte. Det räcker med att säga att inom pingströrelsen har vi vår egen kamp mot katolicismen. Genom arbetet på Bjärka Säby och Peter Halldorf proklameras en tro som ligger i linje med det Ulf Ekman nu försvarar och som vi alltid bekämpat. Och så länge som Bjärka Säby får verka fritt inom pingströrelsen - kommer vi att få se mer människor som slutar som konvertiter för att slutligen upptas av Katolska kyrkan.

Därför måste vi vakna upp och sluta charmas av den katolska offensiv som vi möter i Norden. Pelle Hörnmark och det samlade ledarskapet inom samfundet måste sätta ner foten och med all tydlighet säga vad Skrifterna påstår i viktiga basala läror. Eller är man så feg att man i ekumenikens namn föredrar att lunka med och vara tysta?

Till sist, efter 35 år i missionstjänst i Spanien och Latinamerika, och med tanke på allt lidande den Katolska kyrkan åsamkat väckelsekyrkan, anser jag att Ulf Ekmans konvertering inte är något annat än ett svek mot de som betalat med sina liv i tjänsten för Kristus.

Nils-Olov Nilsson, missionär och teolog

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Lilla Erstagården