Pingst tror på församlingen

Bengt Öhlen har skrivit några frågor angående utvecklingen inom Pingst (Dagen 26/1). Jag skall försöka ge några tankar som jag hoppas kan räta ut några frågetecken och förhoppningsvis minska oron. Min uppfattning är att vår tro på den lokala församlingens styrka och suveränitet är fortsatt väl grundad.

Anledningen till intervjun med Daniel Alm under Pingst Pastor-konferensen har två enkla förklaringar: Det var ett bra tillfälle att förankra valberedningens förslag bland många församlingsrepresentanter, samt för att föreståndaren inte bara leder Pingst ffs, utan också leder vår pastorsgemenskap. Allt för att få harmoni mellan pastorsgemenskapen och församlingsrörelsen. Men det är inte pastorsgemenskapen som väljer föreståndare, det gör församlingarna.

Min egen uppfattning, efter otaliga församlingsbesök, är att pastorn har en väldigt viktig roll i församlingen. Minst lika viktigt är det övriga lagarbetet och för att få handlingskraft i Pingströrelsen följde vi upp Pastorsakademin med Pingst ledarutveckling (PLU) för nästan tretusen lekmannaledare. Vi vet att kraften i en församling består i alla hängivna medlemmar och lekmän.

På samma linje fortsätter vi nu årliga regionala samlingar under namnet Pingst Ledare som är öppen för alla ledare i våra församlingar. Det blir en mötesplats där vi bygger nätverk, skapar relationer och hjälper varandra bygga levande lokala församlingar. Där kommer vi också att samtala om aktuella gemensamma utmaningar. Vi hoppas och tror att PLU och nu Pingst ledare kan ge oss en gemensam vision och grund oavsett om vi har anställda pastorer eller inte.

Alla dessa satsningar är beslutade och välsignade av vårt Rådslag som består av representanter som församlingarna valt.

Bibelsamtalet har alltid funnits när vi mötts som predikanter. Denna gång med utgångspunkt från Assemblies of Gods teologiska grunddokument. Vi tyckte det var ett bra och enkelt sätt att ta spjärn mot något som redan är skrivet samtidigt som vi på ett naturligt sätt kan jämföra oss mot internationell pingströrelse. När vi däremot har skrivit Pingst värdegrund eller försökt hitta vägar i meningsskiljaktigheter, som exempelvis medlemsfrågan, har det alltid skett i öppna samtalsforum med alla församlingsledare inbjudna.

Så till sist: Är Pingströrelsen i Sverige på väg från församlingsrörelse till pastorsrörelse? Frågan är väl ställd och berättigad. Jag uppfattar dock att ordningen vi har med mötesplatser som Pingst Ledare, Pingst Pastor, Lappis och Nyhemsveckan som bygger på gemensamma upplevelser och relationer, tillsammans med Pingst rådslag som är den enda mötesplatsen där vi tillsammans fattar formella beslut, ställer varandra till svars, genomför val i demokratisk ordning och där varje församling kan framföra sin röst, är en bra ordning. Många mötesplatser. En beslutsplats.

Så, vart Pingströrelsen är på väg är ett gemensamt ansvar. Min uppfattning är att vi har funktionella strukturer för att gemensamt ta det ansvaret. Till sist handlar det inte om pastorer, lekmän eller beslutsstrukturer. Det handlar om ett gemensamt ansvar för att predika evangelium till en förlorad värld. Vi skall göra det på bästa sätt.

Pelle Hörnmark, föreståndare Pingst - fria församlingar i samverkan.

LÄS OCKSÅ: Från församlingsrörelse till pastorsrörelse i Pingst

LÄS OCKSÅ: Daniel Alm: Pingst är mer nätverk än samfund