Samtalet viktigt - men även svaren

Jag blev oroad när jag läste debattartikeln från Nätverket för klassisk baptism den 25/10, men än mer oroad efter svaret från Equmeniakyrkans ledare. Jag har respekt ifall de upplevde att beskrivningen inte stämde in med verkligheten, men på vilket sätt framgår inte. Visst är det positivt med ett öppet samtal om teologiska frågor, men jag saknade just samtalet om sakfrågan – inga svar gavs!

För att kunna föra samtal om teologiska frågor där tolkningar går isär så måste det finnas utrymme för att kritisera någon annans ställningstagande, och för mig är det inte bara viktigt att samtalet sker utan vad man kommer fram till.  För teologin är inte något eget akademiskt fält skilt från livet, utan våra teologiska tolkningar påverkar vårt sätt att vara församling och leva som kristna.

Då måste det finnas utrymme för att ta upp kritik mot ledare som har stort inflytande över våra församlingar. Jag står fortfarande frågande för hur Camerin ser på korset och försoningen och vill gärna att hon själv ger sin bild och inte enbart lyssna till hur andra tolkat den. För det jag nu fått veta, utan att själv ha läst boken, ser jag som allvarligt och av grundläggande karaktär.

Jag tycker det är positivt att de lokala församlingarna själva är med och utformar teologi tillsammans på de platser de finns, och jag har valt att vara del i en baptistförsamling ansluten till Equmeniakyrkan utifrån lokala förutsättningar, men om mina högsta ledare uttrycker en teologi som för mig rubbar grundvalarna för kristen tro måste jag överväga om Equmeniakyrkan är rätt samfund för mig. Jag hoppas därför på ett fortsatt tydliggörande samtal kring hur Gud genom Kristus försonar mig med sig, som jag är i så stort behov av, istället för att bara få svar på att det borde finnas utrymmer för sådana samtal!

Miriam Henriksson