Debatt

Svenska kyrkan är inte tyst om förföljda kristna

Jag påstår inte att Svenska kyrkan gör tillräckligt för exempelvis världens förföljda kristna, ingen kan hävda något sådant­. Men vi gör mycket. Det skriver Erika Brundin, ställföreträdande generalsekreterare i Svenska kyrkan.

Åke Larsson ställer i Dagen (7 september) frågan "Hur kunde det bli så, Svenska kyrkan" och räknar upp fem punkter där han anser att Svenska kyrkan brustit på senare tid.

Det är bra att det finns förväntningar på Svenska kyrkan för vi har mycket att bidra med – både lokalt och globalt. Och som världen ser ut i dag, inte minst för förföljda kristna och andra utsatta grupper, kan ingen påstå att man gör tillräckligt. Däremot gör Svenska kyrkan mycket, och jag vill gärna kommentera de punkter Åke Larsson tar upp i sin text.

1. Medlemstapp efter mediegranskningar

Angående mediegranskningarna i våras var ärkebiskop Antje Jackelén tydlig med att som medlemsfinansierad organisation är vi beroende av medlemmarnas förtroende. Så här skrev hon bland annat i ett uttalande: ”Det är vår skyldighet att förvalta allas våra medlemspengar på ett ansvarsfullt sätt. Därför är det bra att media granskar oss. Självklart måste våra resor vara väl motiverade och resepolicyer ska följas. Granskningen lyfter fram ett 40-tal församlingar och pastorat. Min upplevelse är att de allra flesta av landets cirka 1 400 församlingar sköter detta ansvarsfullt. Det ursäktar dock inte de fel som begåtts. Omdömeslöshet ska fördömas, dock med urskiljning.”

2. Förföljelsen av kristna

Svenska kyrkan är inte tyst inför folkmordet på kristna och andra religiösa och etniska grupper i Mellanöstern. Det går inte att göra tillräckligt i den här situationen, men vi har ett omfattande humanitärt stöd – mat, vatten, sanitet, sociala insatser – för kristna flyktingar som har flytt från IS barbariska våld i norra Irak.

Vi stödjer kyrkliga ledare i Syrien och Irak genom samlade insatser i Mellanösterns kristna råd och Kyrkornas världsråd. Vi stödjer dessutom andra etniska och religiösa minoriteter, i flyktingläger i Irak och Turkiet, Syrien och Jordanien.

Att hjälpa människor, oavsett religiös eller etnisk tillhörighet, är en självklar hållning utifrån vår kristna tro om att Guds kärlek och barmhärtighet omfattar alla.

3. Kristna flyktingar i Sverige

Det är allvarligt och oacceptabelt att kristna trakasseras på svenska asylboenden. Ett fundament i det svenska asylmottagandet är att alla har rätt till trygghet och säkerhet. Här har Migrationsverket och polisen myndighetsansvar. Men vi tror inte att boenden uppdelade efter religion är en bra lösning.

Vi behöver kunna leva tillsammans i Sverige oavsett religiös eller etnisk bakgrund, nu och i framtiden. Hela tiden fortsätter Svenska kyrkans församlingar sitt uppfinningsrika, tålmodiga och långsiktiga diakonala arbete med och för asylsökande, med sikte mot ett samhälle som präglas av samexistens, inte segregation. Vi ser också hur familjer inkluderas i gudstjänstens gemenskap och hur den lokala församlingen kan bli en första öppning in i samhället.

4. Överfall på kristna

Svenska kyrkan kom med ett officiellt uttalande ungefär fyra timmar efter det fruktansvärda mordet på Jacques Hamel – samma dag alltså. Uttalandet låg på startsidan på Svenska kyrkans webbplats. Länken twittrades från Svenska kyrkans twitterkonto, @svenskakyrkan, sammanlagt över 10 gånger de första dagarna. I uttalandet står bland annat: ”IS ohyggliga dåd måste givetvis fördömas.” Det länkades även till uttalandet från Kyrkornas världsråd där Svenska kyrkan ingår.

Ärkebiskopen twittrade också själv uttalandet dagen efter och samtidigt en personlig tweet.

5. Mitt kors-kampanjen

Ärkebiskop Antje stod i direktsänd tv, SVT Opinion, och berättade om korsets betydelse för henne och Svenska kyrkan. Hon var också tydlig med att hon inte alls har något emot Facebookgruppen ”Mitt kors”, tvärtom. Och i Kyrkans Tidning sa hon nyligen: ”Jag är glad över att några av mina biskopskollegor har gått med i Mitt kors-kampanjen”. Dessutom är Kyrkomötets ordförande med i gruppen och biskop Ragnar Persenius, Uppsala stift, har uttryckt sitt stöd på sin blogg. Ärkebiskopen själv är dock inte på Facebook annat än den officiella sida som medarbetarna sköter.

Medlemmar, volontärer och andra som frivilligt bidrar till Svenska kyrkans viktiga arbete runt om i landet betyder oerhört mycket. Även du, Åke Larsson, är kyrkan och vi är också beroende av dig för att kyrkan kan vara just kyrka. Du är viktig!

Erika Brundin,

ställföreträdande general­sekreterare i Svenska kyrkan

Fler artiklar för dig