Viktigt med en självständig kyrka

Om de kommunala bidragen innebär konformitet, att vi avkrävs en viss typ av teologi, då bör vi avsäga oss bidragen. Det skriver Anna Sophia Bonde, präst och bibellärare.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Händelserna i Örkelljunga nyligen då barn- och fritidsnämnden i kommunen fryser bidragen till ortens pingstförsamling efter att dess pastor skrivit under en artikel mot homosexuell utlevelse, belyser ett intressant svenskt fenomen. En ledamot i nämnden sammanfattar konflikten: Ingen som säger att homosexualitet är en synd bör få kommunala bidrag. Han som säger så, och bidragstagarna i andra änden, är vana vid välfärdssamhällets generositet i detta avseende. Vårt samhälle ger många bidrag på många nivåer. Somliga bidrag – till exempel barnbidrag – ges till alla, oavsett familjens ekonomiska solvens.

På samma sätt som vi vant oss vid att leva i ett högskattesamhälle – och kring detta finns stor, om än inte total, medborgerlig konsensus – har vi också vant oss vid kompensation, i form av bidrag. Kanske är det rentav så att denna mångfald av bidrag är nödvändig – om de höga skatterna också fortsättningsvis ska kunna motiveras.

Jag tycker att den folkpartistiske politikern i Örkelljungas barn- och fritidsnämnd sätter fingret på en viktig punkt. Bidrag förutsätter gemensam värdegrund och gemensamma normer, något som under lång tid i Sverige inte varit något stort problem, eftersom vi har levt i en enhetskultur utan stora kulturella skillnader. Men bevisen på att denna enhetskultur hör till det förgångna blir fler och fler. Skillnaderna både inom och mellan grupper, samfund och ideologier blir större och större.

Man kan beklaga den här utvecklingen och önska sig tillbaka till en mindre polemisk tid. Men oavsett om man välkomnar eller ser skeptiskt på utvecklingen får man nog acceptera att den håller på att äga rum. Det är ett paradigmskifte på gång.

Här står två goda principer mot varandra: Kommunens rätt att värna sin värdegrund och en kristen församlings rätt att, utifrån religionsfriheten, dra vissa slutsatser av bibeltexterna. Om en församling, likt pingstförsamlingen i Örkelljunga, ställs inför denna eller en liknande konflikt kanske man börjar tänka ungefär såhär: Om de kommunala bidragen innebär konformitet, att vi avkrävs en viss typ av teologi, då bör vi avsäga oss bidragen. Religionsfriheten väger, i jämförelse med pengarna, förhoppningsvis tyngre.

Detta är förstås lätt att diskutera, principiellt. På många håll, där små församlingar kämpar med minimal budget har säkert kommunala och andra bidrag varit ett välkommet bidrag till kassan och verksamheten.

Ändå är det onekligen så att en stor aningslöshet präglar svensk kristenhet i dag. Vi är, som församlingar och enskilda, så vana vid den svenska formen av välfärdssystem att vi inte riktigt begriper att den frestar oss att sälja vår själ.

Vad gäller mitt eget sammanhang, Svenska kyrkan, finns en tydlig koppling mellan politik och teologi, hur den förra format – och fortsätter att forma – den senare. Men det gäller inte bara Svenska kyrkan. Det är fråga om droppen som urholkar stenen: Förskjutningarna kommer successivt, ofta förstår vi inte förrän långt efteråt vilka lägen som var skarpa, när vi borde ha satt ner foten, värnat vårt samvete och därmed vår andliga integritet.

Vi är så vana vid att konsensus är idealet, vi söker det goda samtalet och tänker att god vilja och vänlighet är ett ofelbart smörjmedel i det demokratiska maskineriet. Under tiden finns risken att vi blir alltmer ängsliga inför utsikten att behöva säga: ”Jag håller inte med”. Det känns obehagligt, man vill inte vara den där besvärliga personen som bråkar i onödan, särskilt inte om det finns risk att det får konsekvenser för ens timliga väl.

Så vi kanske ska vara tacksamma till barn- och fritidsnämnden i Örkelljunga. Leder händelserna där till att fler församlingar får igång en diskussion om vikten av självständighet, om vad som hör till Gud och vad som hör till Caesar – då är mycket vunnet. En sådan diskussion behöver Sveriges kristenhet.

Fakta:

Debattartiklar och insändare skickas till:

debatt@dagen.se Dagen debatt, 105 36 Stockholm

Glöm inte att uppge namn, adress och telefon.

För icke beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta texten.

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Sommarkonferenserna
Foto: Johannes Ottestig
Foto: Johannes Ottestig
Kristen i coronakrisen
Foto: Kajsa Göransson
Foto: Kajsa Göransson
Coronakrisen
Pat Marmo, ägare till en begravningsbyrå i Brooklyn, berättar att de är kraftigt överbelastade till följd av corona-pandemin. 
Foto: John Minchillo
Foto: John Minchillo