Wasséns och Hägerlands forskning väcker frågor

Känns inte denna exklusiva hållning i en postmodern tid aningen problematisk rent ideologiskt? Göran Lennartsson ställer den och fler frågor till Cecilia Wassén och Tobias Hägerland.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Docenterna Cecilia Wassén (Uppsala) och Tobias Hägerland (Lund) har skrivit en bok om Jesus - "Den okände Jesus: Berättelsen om en profet som misslyckades". Boken är skriven utifrån bibelvetenskaplig utgångspunkt. Syftet är att teckna en historisk bild av Jesus baserad på fakta, men som om Gud inte finns.

Jag avser inte här att recensera i vilken utsträckning författarna lyckas med föresatsen. I stället vill jag ställa tre principiella frågor utifrån det Wassén och Hägerland skriver i Dagen (18 januari).

Samhället har gått från modernism till post-modernism. Synen på vetenskap förändras. Bibelvetenskap som alla vetenskaper är stadd i förvandling. Det är nödvändigt. Uttryck för postmodern bibelforskning där inte bara empiriska data tas in vid analys utan även erfarenheten, är perspektivstudier när exempelvis genderperspektiv, sociologiskt, ekologiskt eller postkolonialt perspektiv anläggs på bibeltexterna. Inom bibelvetenskapen är detta accepterat som vetenskapligt. Att sätta in er Jesusbok i det sammanhanget är klargörande. Den är ett exempel på perspektivstudium, nämligen att läsa evangelierna som om Gud inte existerar. Fine! Den ateistiska hållningen till historien är accepterad vetenskap.

Ni drar i artikeln en knivskarp gräns mellan vetenskaplig historisk metod och uppfattningen om en transcendent verklighet. Vi lever i en postmodern värld, medan er historiesyn ideologiskt vilar på modernismen, som i sin tur tar utgångspunkt i bland annat empirism och positivism. Det arvet förutsätter att varje historisk händelse måste (och kan!) förklaras med inomvärldsliga orsaker. Men hur rimlig är den positionen i en postmodern värld, att hävda att en viss historiesyn är den enda vetenskapligt acceptabla? Fråga ett till er som forskare: Känns inte denna exklusiva hållning i en postmodern tid aningen problematisk rent ideologiskt?

Ödmjukt konstaterar ni att modernismens vetenskapssyn inte gör anspråk på att avgöra frågan om Guds existens. Samtidigt har den ateistiska historieförståelsen vetenskapligt monopol. Frågeställning två: Kräver inte logiska slutsatsen av det faktum att vetenskap vare sig kan bevisa eller motbevisa Guds existens, att deism - att det finns en transcendent värld och en Gud som mirakulöst kan agera i historien - logiskt sett är lika rimlig som en ateistisk hållning för historiesynen? Kan ni som bibelforskare se ett vetenskapligt berättigande i historiska studier i Bibeln utifrån förutsättningen att Gud finns och kan ingripa på det sätt som Bibeln beskriver?

Till sist: Tack för er tydlighet! Jag noterar att ni mot slutet av artikeln öppnar för en verklighet större än modernismens gränser. Det föranleder en tredje fråga: Borde det inte vara en utmaning för forskare att i vetenskap söka innesluta Hela verkligheten? Er hållning förefaller vara ett förespråkande av boskillnad mellan verklighet och verkligt.

Göran Lennartsson, pingstpredikant, doktor i Nya testamentes exegetik (Lund)

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Sara Waldenfors (S) företrädde kyrkolivsutskottet under debatten om Alpha på kyrkomötet.
Foto: Svenska kyrkan
Foto: Svenska kyrkan