Alliansmissionen en stor del av livet för Lauras Lundström

För Laura Lundström är ett regelbundet församlingsliv viktigt. Trots att det tagit mycket energi har hon tagit sig iväg ensam med de tre barnen om söndagarna. Men nu har chansen för henne att sitta inne i gudstjänstrummet kommit tillbaka.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Hon arbetar för Svenska alliansmissionen ungdom, hon är gift med en pastor i Svenska alliansmissionen och hon går regelbundet till en kyrka som tillhör Svenska alliansmissionen. Man kan utan att överdriva säga att det kristna samfundet med småländska rötter är en stor del av Laura Lundströms liv. Det är ju inte alltid man får in samma samfund tre gånger i samma mening i en Jubilarintervju!

Laura Lundström har nyligen återvänt till sin administrativa tjänst efter ett år och tre månader som föräldraledig. Trots en aning ringrostighet har hon tagit sig an sina administrativa uppgifter med stort engagemang.

– Jag älskar mitt jobb och jag har lyckan att få vara del av en fantastisk personalgrupp, säger Laura och funderar över hur stor del av trivseln som kan bero på den gemensamma kristna tron.

– Vi har nog någon slags gemensam värdegrund som jag tror bidrar till stämningen på arbetsplatsen. Vi har också gemensamma andakter och kan dela livet på ett sätt som inte varit självklart där jag arbetat tidigare.

Det sistnämnda är extra värde­fullt för Laura eftersom hon de senaste åren haft svårt att ta del av söndagsgudstjänstens undervisning och gemenskap. På grund av att maken Henrik arbetar som församlingspastor är det oftast Laura som ansvarar för de tre barnen, 6, 5 och 1,5 år gamla, under gudstjänsttid. Då har andakterna på kontoret fått vara ett viktigt substitut, som en miniförsamling.

– Det har varit riktigt kämpigt ibland att inte kunna vara med på gudstjänsten. Jag kan sakna att få sitta ner och lyssna på predikan och ta del av gemenskapen i gudstjänstrummet. Det är också en utmaning för mig att inte kunna vara med och bidra till församlingslivet som jag önskar, det är jätteutmanande, säger Laura.

– Samtidigt är jag så glad för att vara en del av gemenskapen ändå, även om jag främst håller till i barnrummet i källaren. För mig är församlingen jätteviktig och jag har tagit mig iväg med barnen, även om det tagit väldigt mycket energi ibland.

Kommande termin är det dock maken Henrik som står för huvudansvaret hemma eftersom han är föräldraledig från sin pastorstjänst. Således finns det goda möjligheter för Laura att luta sig tillbaka i kyrkbänken om söndagarna framöver.

– Plötsligt finns det möjlighet för mig att vara med och bidra igen, som att vara med i förbönsteamet till exempel. Men jag försöker också tänka större, att jag faktiskt bidrar genom att vara med våra barn så att Henrik kan arbeta som pastor. Min man är också väldigt medveten om detta och så fort han inte har något åtagande en söndag så får jag gå i stället. Han är bra på det.

I 35-årspresent har Laura Lundström svårt att komma på något särskilt hon önskar sig. Men så kommer hon på det. Med ett skratt säger hon med eftertryck:

– Barnvakt!

Det är något som de försöker prioritera minst en helg varje halvår, att boka in en barnfri resa, ofta till någon mellanstor svensk stad. Där kan det hända att de tittar på någon hockeymatch med HV71. Sport är nämligen ett stort gemensamt intresse för makarna.

Laura Lundström

Aktuell: Fyller 35 år på torsdag

Bor: Bottnaryd

Familj: Maken Henrik, barnen Maja, 6, Ebbe, 5 och Lova 1,5

Firar: Firade med maken i Nice i somras. "Då passade vi på att fira 10-årig bröllopsdag, hans 40-årsdag och min 35-årsdag." Det blir kanske en tårta på själva dagen och lite stillsamt firande hos mina föräldrar och bröder.

Önskar: "Barnvakt!"

Andliga texter: Gillar Lina Sandells psalmer och texterna i dem.

Dödshjälp
Anna Westerholm, Skolverket.
Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo
Susanne, Emmy och Elina Flenstet Waleij vill väcka samtalet om utseendehetsen de upplevt inom frikyrkan. ”Jag skulle önska att kyrkan fick vara en fristad där man fick vara sig själv”, säger mamman Susanne. 
Foto: Malin Aronsson
Foto: Malin Aronsson