23 september 2020

En tidning på kristen grund



Nyheter

Jesus är en viktig del av Islamiska statens vision

Islamiska statens syfte med att skapa kaos är att påskynda den yttersta dagen. De har sedan en tid tillbaka föreställt sig en stor drabbning mellan västvärlden och sig själva. I sin apokalyptiska drömvision ska Jesus komma tillbaka och leda den muslimska hären till slutgiltig seger.

1 av 2

I fredags blev Paris ännu en gång en terrorns stad. Minst 129 personer dödades i synkroniserade attacker runtom i staden, och det dröjde inte länge förrän Frankrike svarade med militära medel. Flygbombningar inleddes sent på söndag kväll, mot det som Islamiska staten ser som sin huvudstad, Raqqa i Syrien.

Att Islamiska staten önskat sig en militär konfrontation med västvärlden är ingen nyhet. I sektens världsbild ingår en apokalyptisk vision, där de onda ska möta de goda i en avslutande drabbning.

Själva ser sig IS som de goda i sammanhanget, och det är i staden Dabiq i Syrien de pekat ut att ett avgörande slag ska stå mellan muslimerna och ”korsfararna”, eller ”Rom” som de också använder som beskrivning på den armé de tänker sig möta.

Det här är så pass viktigt att IS kallar sin propagandatidning Dabiq, och de har också spelat in propagandafilmer från platsen som de menar spelar en nyckelroll i den kommande konfrontationen med omvärlden.

– Sista tiden är något som de hela tiden återkommer till i sina skrifter, berättar Rickard Lagervall, islamolog vid Lunds universitet, som förra veckan deltog i en temadag på Teologiska högskolan i Stockholm om IS/Daesh.

Utropandet av ett kalifat är också något som tros kunna påskynda den yttersta dagen. Rickard Lagervall berättar att IS själva refererar till hadither, uttalanden, av profeten Muhammed där han berättat om att den stora kampen ska börja i Dabiq. Även om IS inte i detalj redogör för exakt vad som ska ske, så lockar de rekryter med att få vara med om vad de tror kommer bli världshistoriens viktigaste händelse, inte helt olikt de kristna föreställningarna om ändens tid och ett avgörande slag vid Harmagedon.

Islamiska staten har här ett helt annat perspektiv än exempelvis Osama bin Laden, som inte alls lyfte fram eskatologin för att motivera al-Qaidas terrorverksamhet.

Men vilken roll spelade förra veckans terrordåd i Paris i den apokalyptiska visionen?

Att IS på sikt ser framför sig en stor utländsk här på syrisk mark är en sak. Men hittills har gruppens primära mål varit att etablera sig i närområdet och bygga upp sitt så kallade kalifat. De har på ett brutalt sett rensat ut kristna och yezidier, och riktat sina vapen mot oliktänkande av alla de slag i sin närhet. De flesta terrordåd har också skett i närområdet, exempelvis sprängdes det bomber i Libanon nyligen, vilket inte alls fått samma stora uppmärksamhet som terrordåden i Frankrike.

Nu pratas det bland experterna om att en ny fas kan ha inletts. I och med Parisdådet kan IS ha flyttat krigföringen från Mellanöstern till Europa.

Varningar har redan kommit om att fler dåd kan vara på väg. Om det bara är ett sätt att skapa rädsla och kaos eller om IS gör det här för att provocera fram en militär konfrontation på marken i Syrien är oklart.

Men det långsiktiga målet enligt IS apokalyptiska teologi är att få till stånd en kraftmätning med västvärlden. Och till sin hjälp ska två gestalter träda fram. Dels en frälsargestalt som går under namnet Mahdi, viktig i såväl shia- som sunni­islam. Han ska träda fram i den yttersta tiden.

Men även Jesus spelar en viktig roll i den muslimska eskatologin. Inom islam ses Jesus som den näst viktigaste profeten efter Muhammed, och i tidens ände ska Jesus komma tillbaka.

I IS propagandavärld ska detta ske då den muslimska hären ska vara hårt tillbakapressad. Jesus ska spela en avgörande roll då krigslyckan vänds till muslimernas fördel.

Hela denna eskatologi finns beskriven av Graeme Wood i en uppmärksammad artikel i The Atlantic, skriven i mars. Slutsatserna drar han efter att ha tagit del av IS egen propaganda, samt pratat med flera IS-sympatisörer.

Men vad IS säger i sina egna skrifter är en sak. Vad de tusentals jihadister som anslutit sig till organisationen tror på är svårare att veta, eller vilken deras främsta drivkraft är. Att många drivs av religiösa föreställningar är uppenbart, framför­allt är det drivkraften för utlänningarna som ansluter. Inte minst i kombination att de i sina egna hemländer känner sig marginaliserade, och här ges de ett sätt att få utlopp för sin frustration.

Men religion är långtifrån allt.

Förra torsdagen hölls en temadag på Teologiska högskolan i Stockholm om IS, där journalisten Bitte Hammargren tog upp mer världsliga orsaker att ansluta sig till IS.

– Det finns materiella bevekelsegrunder hos många, menade hon.

Vissa drivs av ett maktbegär, och här kan en "loser" få ett vapen i sin hand och plötsligt bli någon. Andra ser organisationen som ett sätt att försörja sig. Inte minst gäller det syriska flyktingar som lever under knappa förhållanden. Där kan IS-rekryterare erbjuda en väg ut ur misären för unga män, erbjuda månadslön, pension till föräldrarna, och vid ett dödsfall hyllas man som martyr. Dessutom är hatet mot Syriens diktator Bashar al-Assad starkt, och IS framställer sig mer än gärna som den enda reella oppositionsrörelsen mot den grymma regimen.

Och det är ett mönster vi sett i flera arabländer. Bitte Hammargren kallar diktaturer och jihadiströrelser för siamesiska tvillingar, som hårdfört slår ner på det civila samhället och alla typer av demokratiska grupperingar som kan tänkas växa fram. I kriget i Syrien har detta blivit tydligt, där Bashar al-Assad till och med sett till att ge Islamiska staten en skjuts på vägen, då han frigett många hårdföra islamister från fängelset. På så sätt har han varit med och skapat den perfekta motståndaren, ett monster som hela världen hatar.

När nu tunga röster börjar argumentera för att omvärlden bör ta den syriska diktatorns parti för att få ett slut på kriget är det ett tecken på att strategin fungerar. Inte minst då det folkliga upproret sedan länge är kväst, ett uppror som började i kölvattnet av den arabiska våren, då några ungdomar sprejade regimkritiska texter på en vägg i staden Daraa. Regimen satte hårt mot hårt, och efter att "klottrarna" torterats kom folk ut på gatan runtom i Syrien i spontana protester. Några år senare hade dessa folkliga protester tagits över av islamister, med Islamiska staten i spetsen.

De har också varit lyckosamma i sin strategi att bland sin apokalyptiska jihadism med en rationell strategi, där de vill skapa kaos och krig för att tvinga folk att välja sida.

Med hjälp av spektakulära våldsdåd vill de få folk att antingen vara för eller emot dem, och på så sätt radera ut alla gråzoner.

I fredags tog de sin våldsstrategi till Europa och Frankrike. Efterspelet efter terrordåden är nu i full gång, med razzior och åtal mot misstänkta. Räkna med att Europa trappar upp kriget mot den terrorism som Islamiska staten står för. Själva väntar jihadisterna in den sista striden i Dabiq, även om de i dagarna nog får räkna med att slagfältet troligtvis blir deras huvudsäte Raqqa, där de första franska bombplanen släppte sin bomblast.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.

Fler artiklar